Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra flickors mor. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om förlåtelse för att hon varit hård både mot honom och oss.
Efter att sedan ha varit hemma i sju år fick hon ett recidiv och
dog 1900 i ett privat hem på landet, där hon fått den bästa
vård. Under de sista åren råkade jag henne bara ett par gånger
och vill alltid minnas henne sådan jag sista gången såg henne,
stilla inslumrad, med det vita, lockiga håret löst omramande
hennes vackra gamla ansikte. Hon var vid sin död 74 år gammal
och begrovs på Barkarö kyrkogård i juni 1900.
Någon originell begåvning var hon knappast, och min far hade
nog rätt i att hon saknade fantasi, men hon hade desto mer av
receptivitet och minne, av vilja och temperament, och hennes
starka rättskänsla och gammaldags gudsfruktan höll henne uppe
i många brydsamma förhållanden.
Det var för övrigt den religiösa frågan, som under min
barndom blev den egentliga fredsstöraren i hemmet. Min mor levde
alltjämt på den religionsundervisning hon fått av den
lågkyrklige pastorn i tyska församlingen i huvudstaden, doktor
Roth-lieb, som ända in på 60-talet var själasörjare bland Stockholms
tongivande kretsar. Alltjämt läste hon flitigt i sin gamla
guld-sirade tyska bibel, tryckt 1777, där hon antecknat att den var
genomläst tolv gånger. Att döma av förstrykningarna hade
hennes eget kraftiga kynne en viss dragning åt Gamla Testamentet,
och hon brukade ofta säga, att om en jude verkligen tror och
handlar efter sin tro, blir han salig likaväl som en kristen. Detta
slags gudsfruktan kunde naturligtvis inte ha något till övers för
pietism och frikyrklighet, och därför blev den waldenströmska
väckelserörelsen, som genom mina äldre systrar gjorde sitt
inträde i vårt hem på 70-talet, ännu mera motbjudande för henne
än för min far.
Allravärst blev det dock, när min näst äldsta syster, Edit,
gifte sig med en ung arkitekt ur de waldenströmska kretsarna.
Mamma kunde rakt inte dölja sin levande antipati mot denne för
övrigt ganska beskedlige fridsstörare, allrahelst som han
kommit att stäcka den lovande artistbana som hon just stakat ut för
denna dotter: Edit gick på Konstakademien och skulle bli
porträttmålare. Det var inte roliga tider för henne, när hon fick
besök av fästmannen, och dottern hämnades också — kanske
’242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
