Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra flickors mor. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halvan, pilsnern, tre glas vin och ett par glas likör, fast mamma
naturligtvis inte hade tänkt på att de olika dryckerna inte ägde
samma alkoholhalt.
För sin ungdom har min mor noggrant redovisat genom
anteckningar i berättelseform med fingerade namn. Denna
självbiografi slutar naturligtvis som dåtidens romaner med
giftermålet, men den är nedskriven under de första årens äktenskap,
och det är inte svårt att se, hur hon led under all den besvikelse,
som drabbat hennes barnsliga föreställningar om prästkallets
höghet genom alla de mindre behagliga upptäckterna hon gjort
i vårt prästumgänge. Stilen är fyrtitalets sirliga vältalighet, och
där fattas inte ens »den vilde ynglingen» — löjtnanten som friar
på knä till sin »räddande ängel», men likväl på grund av sin
fars rädsla för sonens giftermål med en fattig flicka med
blödande hjärta måste dra sig tillbaka.
Inom en vidare och mera bildad miljö skulle nog mammas
självkänsla blivit mindre utpräglad, men med sin sällsynta
viljekraft blev hon dock alltid auktoritet för sina vänner, med vilka
hon skötte en brevväxling som varade livet ut. Som barn fick
jag också under våra besök i Stockholm till min häpnad bevittna,
hur hon kunde uppsöka ungdomsvänner från balerna i den tyska
kolonien i Stockholm, även när de betänkligt ramlat utför på
samhällsstegen.
Hennes tillgivenhet visade sig alltid mer i handling än i ord.
Jag minns mig aldrig ha fått en smekning av henne, på sin höjd
en klapp på axeln, och jag har aldrig hört henne säga d u till
någon annan än pappa. Mellan mina föräldrar kunde visserligen
någon gång förekomma ordväxling, men jag minns också
ömhetsbetygelser, som föranledde mig att, så liten jag var, till deras
stora munterhet citera ett uttryck som jag fått från tjänarna:
»Si så väl dä ä mellan Per och mig.»
Mina föräldrars kärlek hade börjat med mycken ödmjukhet
från hans sida och många romantiska förväntningar från hennes,
men den höll livet ut, och det visade sig särskilt, då min mors
starka hälsa bröts och hon vid 57 års ålder (1883) dukade under
för en nervsjukdom, som gjorde det nödvändigt att söka
hospitalsvård. Min far berättade sedan, att hon på natten hade bett
16 — Min mor
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
