Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattig mor. Av Albert Viksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gungar på fars rygg, under det att de väldiga träden i en oändlig
parad passerar förbi. Efteråt går mor på skogsstigen med min
yngre bror på armen. Vi är på väg till myrslåttern långt upp åt
skogarna. Far mejade den magra starren, och mor räfsade upp
till bredor för att låta det torka. I veckor kunde denna primitiva
skörd pågå, ibland även sedan höstfrosten kommit. På
mellantider repade mor löv i säckar, som hon kunde bära långa vägar
med oss barn i en lång rad efter sig. Minnet av mor är minnet
av ett evigt arbetande väsen. Hon kunde helt enkelt inte vila.
Än var hon hos grannens och bakade tunnbröd, tvättade kläder
(under vintern vid en upphuggen vak ute på isen), än satt hon
vid spinnrocken eller vävstolen eller bar hon foder och vatten
åt kreaturen. Redan vid fyratiden på morgonen surrade
spinnrocken eller frasade ullkardorna. Alltid var hon glad, och hon
sjöng inte dåligt.
Troligtvis var jag sju år, när en olycka hände. Mor skulle bära
en tung träså med sörpa till kossorna, när hon sjönk samman
och blev liggande. Efter missfallet var hon sig inte lik på länge.
Det var ju nära fyra mil till läkaren, och denne sände man
sällan efter annat än när en obotlig sjukdom skulle konstateras. Jag
fick aldrig klarhet om vilken sjukdom som plågade mor.
Kanske visste hon det inte ens själv. Men ett stort lidande var det,
och eftersom vi aldrig hade någon anställd hjälp fick hon under
sjukdomen sköta både oss och hushållet.
När jag var åtta år gammal, var vi redan fyra syskon. För att
dryga ut maten började mor vid denna tid ett intensivt fiske,
]ag fick sköta årorna, min bror och syster var fastbundna i
tof-ten bakom mig, och minsta systern sussade i en pärtkorg i fören.
För mig har minnet av dessa fisketurer kommit att framstå som
de mest märkliga äventyr. Mor valde alltid soliga sommardagar,
när gäddan gick in i vikarna. Då gällde det att försiktigt stänga
in viken med nät och sedan jaga ut gäddorna med plumsen. Jag
kan ännu se mors iver, när plumsningen skulle börja. När en
gädda satte av utåt genom sjögräset kom mor i extas, och hon
skötte den tunga plumsen som en riktig karl. Själv hade jag till
uppgift att plaska på bästa sätt med årorna. Att jag gjorde det
så, att stänket regnade över både mor och småsyskonen, det har
’247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
