Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattig mor. Av Albert Viksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag aldrig förr bekant. När nätflötena sjönk för en påjagad fisk,
då var det jubel i båten. Mor satte också ut ståndkrokar Då
satt hon mest själv vid årorna, och det blev långa äventyrliga
färder till avlägsna uddar och vikar.
En gång fick vi en märklig fångst. En storlom hade slukat
betet på en ståndkrok. Redan på avstånd förde den ett förfärligt
oväsen. Mor försökte förgäves att befria den stora fågeln från
plågorna genom att slå den med årån. Vilken uppståndelse och
vilken spänning för oss småttingar!
När jag var nio år gammal, inträdde ett avgörande skede i
allas våra liv. Vi bröt upp från byn och flyttade till socknens
västra ända, där far av Graningeverken arrenderat ett utsuget
och vanskött hemman. Då hade syskonskaran ökat till fem. Det
var en hel mil att färdas, och jag föreställer mig att vår fattiga
familj i flera avseenden påminde om ett farande zigenarfölje.
Far hade på något underligt sätt blivit ägare till en gammal häst
och en rankig trilla. Mor hade utom två kor lyckats komma över
ett par får och tre getter. Med oss instuvade i vårt fattiga lösöre
skraltade vagnen fram genom Graninge bruk, och efter, som
jag tyckte, en oändlig resa nådde vi målet i Ledinge by. Mor
hade hela vägen skildrat för oss det nya ställets förtjänster. Vi
skulle få två rum och kök, egen ladugård och minst tio
tunnland odlad åker. Far var också mycket förhoppningsfull. Nu
skulle vi bli bondfolk, om vi också inte ägde jorden.
Ifall mor hade gått och drömt om att få det lättare och mera
bekymmerfritt på det nya stället, måtte hon ha mött en stor
besvikelse. Samma var förhållandet med far. Jorden var
fruktansvärt vanhävdad, och skördarna var så usla, att vi under veckor
måste samla nödfoder för ladugården. Mor var med överallt och
drev på arbetet med den största intensitet, och vi barn fick ofta
vara i selen precis lika lång arbetsdag som de äldre. Höskörden
räckte upp till ett par månader. Redan klockan fyra på
morgonen började arbetet och pågick med paus för middagen till
åtta-och tiotiden på kvällen. Hur mor orkade med allt detta var
obegripligt. Till råga på olyckan kom de första sju åren att bli
förfärliga frostår, så att brödsäden och även potatisen frös bort och
mjölet till gröt och bröd måste köpas. Därför tillgrep mor en
’248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
