Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattig mor. Av Albert Viksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängda i en situation och låta en träta avbrytas av ett befriande
skratt. Att vi pojkar räknades som byns värsta rackarungar, det
tar jag inte som en förolämpning, ingen av mina bröder heller.
En gång hade vi lagt krut i rökpipan åt en dövstum dräng. Mor
kom in just när pipan exploderade, och drängen åkte baklänges
av stolen. Då stängde mor förstugudörren, tog sopkvasten och
skulle ge oss en avbasning. Det blev ett karusellopp genom
rummen och förstugan. Jag först och sedan tripp, trapp, trull
efteråt och så mor sist. När hon tröttnat på jakten, fann vi henne
sittande i köket med händerna för ansiktet. Vi greps av den
djupaste ånger och visste inte hur vi skulle kunna trösta henne.
När hon tittade upp, höll hon på att kikna av skratt!
Slitet och bekymmerna tog sitt. Under långa perioder
kämpade hon med den nervåkomma som hon troligen ådragit sig vid
det omskrivna missfallet. Det var oerhört svåra perioder. När
vi växt upp och skingrats och äldsta syster övertog hemmanet,
kom både far och mor på undantag. Därmed mötte de det stora
återhämtande lugnet. Ålderdomen blev mild och solig, fylld av
en stilla glädje. Slutet blev tragiskt. Mor fick en hjärnblödning
under ett kallbad i sjön, gick i omtöcknat tillstånd ned sig i ett
gungfly och höll på att omkomma i ensamheten. Hon dog efter
ett par veckor utan att ha återfått talförmågan. En hjältinna i
det tysta!
Ett minne av min mor skall jag aldrig glömma, en skönhetssyn
av sällsamt slag. Vid nitton år hade jag vistats i kolkojan från
september, över julhelgen och till april på våren. Under hela
denna tid hade jag bara levat i sot, sett allt i svart, utan
nattsömn och utan lagad mat. Jag kom hem, fick ett ljuvligt bad i ett
stort träkar, rena kläder på kroppen och fick sätta mig vid ett
dukat bord med en skimrande vit linneduk som bara doftade
renhet. När mor, klädd i en vårligt ljus klänning och sitt stora
vita förkläde, serverade maten, greps jag av en underlig extas.
Tag upplevde renheten, all skönhets urkälla.
Så ser jag gärna min mor framför mig under det att åren går.
’251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
