Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattig mor. Av Albert Viksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fråga om kläder var mor en mästarinna. Visserligen var det
både si och så med klädseln, när vi efter några år utgjorde inte
mindre än tio slitvargar i syskonkretsen, därav åtta pojkar. Mor
kunde allting, som var nödvändigt i ett hushåll. Linodling var
hennes största hobby, och jag minns ännu hennes stolthet och
glädje, när hon fick diplom av Hushållningssällskapet för sitt
lins kvalitet. Från tidigaste barnaår fick jag deltaga i hela den
procedur som linet måste genomgå, innan det är färdigt för
spinnrocken: linupptagning, linsänke, torkning i bastu,
klubb-ning, bråckning och häckling. Tidigt på hösten kom spinnrocken
i gång. På vårvintern kom vävstolen upp, och de långa
linnevävarna sträcktes ut på de sista drivorna för att blekas. Mor sökte
själv färgämne ute i naturen, åtminstone vissa färger,
exempelvis ur albark och unga grankottar. Sedan lades vävarna upp på
bordet, klipptes till efter mönster och syddes till kläder åt oss
alla. Mor kunde t. o. m. hinna sy åt andra. Far slutade aldrig
helt med skomakareyrket. För sex år sedan gjorde han det sista
paret pjäxor åt sin femtioårige son. Det var ju en stor lättnad i
fråga om det kvistiga beklädnadsproblemet för en så stor
familj, att både mor och far var skräddare och skomakare. Utom
vadmal för vinterkläder vävde mor praktfulla mattor, dräller och
rosengångar.
Sant är, att vi barn oftast fick gå med lappade kläder. Men
det är ingen skam att gå med lappar på kläderna, bara kläderna
är rena, brukade hon säga. Att hålla rent var hennes stora
lidelse, om det också kunde vara övermänskligt att nå det önskade
resultatet.
Arbeta var mors stora livsbehov. Däri låg all framgång och
därtill livets tillfredsställelse. Bara en liten stund i sysslolöshet
räknade hon nästan som en brottslighet. Hennes ögon följde oss
på fältet och överallt. Än i dag händer det, om jag tar en stunds
oförmodad ledighet, att jag ser min mors förebrående blickar.
Arbetet har gått in i medvetandet, och jag måste erkänna att
jag trivs med den oro som en ständig arbetsiver skapar.
Vad som hjälpte min mor genom allt slitet och alla
svårigheterna var hennes temperament och hennes humor. Hon var
sträng ända till hänsynslöshet, men hon kunde också se det be-
’250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
