Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min unga mor. Av Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn hörde också sagan om när vår pappa friade och fick ja.
Det hade varit så många friare förut, sade vår gamla tant och
räknade upp dem med namn och nummer, så man kunde
verkligen inte koka viter gröt till kvällsmat, bara därför att en ung
herre kom i tydliga avsikter. Men då rektor Wägner kom, sade
vår tant, då anades det mig, att han skulle lyckas, så jag satte
på risgrynen, redan innan prosten kom ut och talade om, att
rektorn skulle stanna och äta kväll. Enligt den tanten föll
varenda ung ogift herre, som kom till prästgården, genast ohjälpligt
för mamsell Anna. Det lär väl ha varit överdrift, men
överväldigande vittnesbörd är ense om att hon var en älsklig och
intagande ung person, som alla fäste sig vid och mindes. Varför
just min far blev den lycklige är en hemlighet. Men de vackra
brev, i vilka Annas föräldrar hälsar honom som en son bland de
andra sönerna, vittnar däremot tydligt om hur nöjda de var med
giftermålet. Och fästmannens brev vittnar på ett rörande sätt om
att han gjorde allt för att förtjäna sin lycka och svärföräldrarnas
förtroende. Han blir medlem i familjen och deltar i sina
svågrars studier och framtidsplaner som en äldre bror. Och fästmön
beställde sig en utstyrsel av sådan kvalitet, att hennes döttrar
har kvar av den än i dag.
År 1881 blev prästdottern rektorsfru i Lund och fick nya
umgängesvänner i universitetskretsar. Ännu för några år sedan levde
gamla professorsdöttrar, som brukade tala med mig om min
mor och berätta små drag om henne. Biskop Billing sade att han
tyckte så mycket om att ha henne till sidokamrat i kyrkan, även
om de just inte taltes vid, och att han saknade henne sedan hon
gått bort.
Den unga Anna Wägners brev till sin man, då hon under
somrarna vistades i föräldrahemmet med sina små flickor Elin
och Ester, ger en förtjusande bild av moderslycka. Sina
besvärligheter glider hon lätt över, och det är först ett par tre månader
före det tredje barnets födelse, som hennes far måste skriva till
henne: »Var icke modfälld min aldrakäraste Anna». Hon
hemsöktes då av svårmod och väntade ej att överleva. Detta är så
mycket mera egendomligt som nedkomsten gick lyckligt, och
hon repade sig bra. Döden kom genom en grym tillfällighet, kan
’255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
