Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oförglömlig. Av Louise Adelswärd, f. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att besöka sin yngste bror, som där var minister, och en
vinter tillbringade de båda i Rom, dit hon alltid längtat.
In i det sista var hon samma rakryggade, ståtliga dam av
den gamla stammen, en som inte kunde ge vika ens när tunga
sorger och ett svårt lidande drabbat henne. Hon var stoisk
liksom alla hennes syskon, talade aldrig om det som tyngde henne
och förblev i sitt hjärta alltid lika ödmjuk, lika övertygad om
att det hon gjorde var litet eller intet värt.
Under vintrarna levde hon ofta ensam i sitt kalla och
obekväma hus, men omgiven av gamla trotjänare, som alla varit
hos henne i decennier. Aldrig glömde hon någon som behövde
hennes hjälp, aldrig var hon gladare än då hon kunde bereda
någon ett glädjeämne. Strålande av godhet, värme och kärlek,
så står hon för oss — oförglömlig.
Några av de ord som biskop Aurelius, en gammal vän i
familjen, som väl kände henne, yttrade vid hennes bår, ger en
sann bild av henne:
»Hon släppte aldrig ansvaret inför det som av Gud blivit
henne givet. Därför blev hon en så samlad människa, och
därför är det så lätt att minnas från all samvaro med henne
både den samvetsömma känsla för det som är sant och äkta
och den varma våg, som vällde ur hjärtat inför all nöd, inför
allt som ropade efter en vänlig hand. Den räckte hon ock —
sannerligen ej som något märkvärdigt, utan som en enkel plikt.
Hon var en kärleksfull mor i ordets innerligaste, rikaste
mening.»
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
