Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnet av ett gott hem på landet. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, inte precis» gjorde knappast saken mycket klarare för
mig.
Men som sagt, hon var en modig och beslutsam kvinna.
Några dagar innap jag 1892 skulle gå upp i muntliga
studentexamen, kommo ett par främmande karlar till min bostad i
Örebro och förde mig till ett litet hus på söder, där min far
låg nedbäddad hos vilt främmande, men utomordentligt
snälla människor. Detta var före telefonernas och
ambulansernas tid. När min fars häst skenat och gubben slagits sanslös,
då vagnen stjälpte, togs han in till främmande människor,
läkare skickades efter, och han sköttes på bästa sätt. Två dar
senare satt han på doktorns mottagning och hälsades med
utropet: »Men människa, ni skulle ju inte få röra er på flera dar.
Ni måste ju ha en skalle av stål!» På tredje dagen reste han
hem till den rätt ängsligt väntande makan. Två dar senare kom
jag utan att ha inväntat examenskvällens studentsexa, men fann
att min duktiga Mor samlat några vänner till en sexa hemma på
Östa. För henne funnos just inga hinder.
När alla uthusen brunno på Östa en vacker högsommardag
1908, stod min Mor som en klippa i stormen. Sedan var hon
strax klar med en avveckling av gården och flyttning till
Södertälje. Ingen tvekan på någon punkt.
Men dessförinnan hade jag genomlevat en sällsynt lugn och
lycklig barndom och ungdom under goda föräldrars hägn.
Det är särskilt ett par helgmålsminnen som hållit sig friska
genom åren. Först krattades på lördagseftermiddagen gårdens
stora grusplan, och jag hör ännu de lugna, jämna arbetstagen.
Sedan kom söndagsförmiddagen, då man var lycklig, om man
fick stanna hemma och höra kyrkklockorna ringa genom den
ar-betsfria dagens lugn. Man gick försiktigt på de fint ansade
grusgångarna. Inne i huset var det löv och blommor, och på
köksspisen puttrade en stek dagen till ära.
Min far satt i alla slags nämnder i församlingen, och det kom
ideligen folk för att tala med honom. En dag satt min Mor på
verandan och bjöd på hallonsaft, då det kom en gubbe för att
tala med min far. Mor var alltid vänlig och frågade, om en Lars
Pärse ville ha ett glas saft. Han tog saftbuteljen och slog sitt
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
