Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnet av ett gott hem på landet. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glas fullt av den tjocka, simmiga saften -— och tömde glaset
i botten. Min mammas ögon stodo på skaft, och det var, tror
jag, det enda tillfälle i livet då jag såg henne förvånad.
Men en annan gån g sutto vi en sommardag, Mor och jag, och
mottogo ett besök som retade oss en smula. Det hade kommit
en ny hjälppräst i socknen, och denne kom på visit. Mor kom
helt vänligt med sin saftbricka, men prästen förklarade mycket
bryskt, att han ville ha en whiskygrogg, vartill virke saknades
i vårt enkla hem.
När jag sedan följde honom ut genom trädgården, fick han se
vår stora och frodiga humlegård. »Nej, se så präktiga
bondbönor», utropade han. Jag var några års student och kunde bita
igen. »Herr pastor», svarade jag, »ordet bondböna är i er mun
inte ett botaniskt begrepp utan ett invektiv.»
Barn ärva ofta passioner efter sina föräldrar. Intet tvivel om
att min Mor var ansvarig för mitt livs stora, alla andra
undertryckande passion, den att odla och vårda blommor. Hon
skötte med yttersta omsorg sina goda Dahlia-rötter och fick
dem att övervintra, och tidigt på våren började hon rota i sina
rabatter på den s. k. rundeln framför huset. Jag blev om
möjligt ännu värre än hon.
Min Mor hade ett enkelt men effektivt sätt att skingra
möjligen uppkommande familjebekymmer. Hände det att far eller
jag satte upp ett sorgset anlete, sade gumman på sitt blida
sätt: »Nej, nu ska ni få se, nu går jag ner och gräddar litet
plättar!» Och ännu i min ålders höst svävar det en stämning av
frid och lycka över ett fat med nygräddade plättar. Men även
om familjebekymret låg djupare, hade hon ett botemedel. Då
gick hon ner i hönshuset och valde ut en höna, som nackades
och stektes.
Mors nackade hönor sträckte sina verkningar längre än så. Jag
hade redan under skoltiden kommit mig in hos professor
Lindström på Riksmuseum, och det vördsamma umgänget med
honom utsträcktes ända därhän, att Mor sände honom en höna,
när jag reste till Stockholm, en uppmärksamhet som
returnera-des med artiga brev eller handböcker i hönsskötsel.
Professor Lindström använde mig som fossilsamlare i olika
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
