Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnet av ett gott hem på landet. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först sedan jag vid vuxna år lärt känna något om de
svårigheter som andra ungdomar haft att övervinna i fattiga och
disharmoniska hem, fick jag riktigt klart för mig, hur sällsynt
lugn och lycklig min uppväxttid var. Hemma på Östa rådde
lugn och trevnad. Vintertiden kunde snön ligga upp mot
fönsterna i övre våningen. Men desto lugnare var det där inne.
Så kom våren med smältbäckar att leka med på den stora
grusplanen och sedan all sommarens fröjd med smultronställen,
rader av krusbärsbuskar att beta av och det gamla
bigarråträdet, där man kunde sitta på de krokiga grenarna och äta sig
fördärvad! Men störst av allt var väl dock kräftfisket i
början av augusti, då man under snickare Karlströms ledning drog
ut till ålandet med håvar, ickorrbete, »letare» och en
matsäckskorg som åts mitt i mörka natten och där det finaste numret
var de tunna, rullade pannkakor med sylt som Mors
välför-farna händer gjort så lockande goda.
Inte var det heller så illa att komma hem på
mellanterminslo-vet i oktober, då hästkastanjerna kastat sina underfulla frukter
och de frostbitna krikonen voro som allra bäst. Eller jag
tänker på vinterns fröjder med slängkälke på Lötens is, med
julaftonens mysterier och ljus i alla bygdens fönster på
juldagsmorgonen. För att inte tala om alla julkalasen, då t. o. m.
prosten hade det litet vanskligt att ta sig nerför trappan, men
sjöng »Stå stark, du ljusets riddarvakt», så snart han blivit
väl omstoppad i hemsläden.
Ja, allt detta var länge sedan. Men ännu leva minnena,
och ännu har jag kvar några få vänner från den tiden.
Vid Stortorget i Örebro har jag en 80-årig kusin, fru Elfrida
Johnson, numera nästan blind, men rakryggad och ståtlig, med
hela sin förnäma intelligens väl i behåll. Hon är mycket rik
och har bland sitt magnifika bohag samlat en god del av de
fina gamla möbler som prydde det hem, där nämndemannen,
kyrkvärden och riksdagsmannen Johan Lekberg och hans
hustrü Anna Kristina Carlsdotter fostrade en stor barnskara,
bland dem Elfridas far och min mor. Ett par förnäma gamla
byråer, en kaffekanna och en gräddkanna av silver finnas i
min ägo från detta gamla bergsmanshem vid Västra Bohr utan-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
