Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min fromma fostermoder. Av J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon och en hennes likaledes ogifte broder ävensom deras
gamla mor, min mormor (född 1789, död 1882), bebodde denna lilla
stuga. Där växte jag upp, ensamt barn utan lekkamrater, men
lyssnade till min gamla mormors hågkomster från forna dar, där
hon satt, blind, i sin gungstol. Hon hade mycket att förtälja.
Hennes första medvetna minne var att någon kom in från
landsvägen och berättade att »de hade skjutit kungen i Stockholm»
(Gustaf III 1792 på operamaskeraden).
Moster Maria hade tidigt gripits av den schartauanska
väckelserörelsen i Västsverige. Varje morgon och afton lästes en
betraktelse ur Roos’ bönbok samt ett kapitel i bibeln. Moster lärde
mig i mitt fjärde år att läsa, varefter jag fick läsa bibelkapitlen.
På detta sätt hann jag i min tidiga barndom tre gånger
genomläsa hela bibeln från pärm till pärm. Det blev för mig min enda
nöjesläsning, förvisso icke den sämsta. Bibeln är ju en samling
av högtstående österländsk litteratur, som med kristendomens
utbredning i västerlandet har spelat en oerhörd roll för de
europeiska folkens tankeliv. Men den schartauanska regeln att läsa
kapitel efter kapitel är icke lämplig för barn. Man måste göra
åtskillnad på vad som har uppfostrande värde och vad som är
praktiskt värdelöst, t. ex. de långa släktregistren, och vad som
måste vara allt annat än uppbyggligt, såsom de många
krigsskildringarna, vilkas stundom oerhörda grymheter i Gamla
testamentet ofta framställas som anbefallda av Gud.
På lördagsaftonen hördes vid 6-tiden alltid helgmålsringning
från den några kilometer avlägsna kyrkan. Man fick lära sig
att vid denna ringning, var man än befann sig, knäppa händerna
och läsa Fader vår. Detta var en från medeltiden kvarlevande
vacker sed, som endast så till vida förändrats, att den katolska
medeltidens Ave Maria (änglahälsningen) ersatts av Fader vår.
Millets berömda målning »Angelus», där en fransk
bondeyngling och en bondflicka framställas andaktsfullt läsande Ave
Maria, i det de göra en paus i sitt åkerarbete, erinrar om denna sed.
Den bilden har jag nästan oförändrad sett i verkligheten i min
barndoms Dalsland.
Med den strängt religiösa uppfostran jag fick och med. bibeln
som min väsentliga läsning — samt utan lekkamrater som jag
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
