Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min fromma fostermoder. Av J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var — kretsade min fantasi på den tiden helt naturligt kring
bibliska ämnen. På en bergbacke bakom stugan byggde jag ett
mycket klumpigt Jerusalem med dess tempel, och hela området
mellan stugan och skogen betraktade jag som ett Palestina, där
ett dike fick föreställa Jordanfloden och en liten damm vid
skogsbrynet var Genesarets sjö.
Min mormor var prästdotter, och min fromma fostermor ville
gärna att den lille gosse hon åtagit sig att vårda och uppfostra
en gång skulle kunna bli präst. Allt det lilla hon ägde — det
bestod i en liten jordlott V32 mantal — uppoffrade hon för att
kunna bereda mig skoluppfostran. Hon sålde denna jordlott,
som ansågs värd omkring 3.000 dåvarande riksdaler, och
flyttade, när skolåldern kom, till Åmål, där jag fick börja min
skolgång, samt därefter till Karlstad, där jag hann till femte klassen.
Den strängt schartauanska uppfostran jag fått gjorde mig
givetvis ganska olik flertalet skolkamrater, och jag kallades för
»läsern» (läsaren). Däremot kunde ju intet invändas, men det
fanns en del terroriserande äldre pojkar, som i femte klassen
befunno sig i den s. k. slyngelåldern och företogo sig att t. ex.
söka tvinga mig att svära. Det lyckades dock icke, och följden blev
att ledaren för det förföljande pojkgänget övergick till kroppslig
misshandel. Jag minns ett sådant fall, då denne pojke under
knytnävsbearbetning förestavade en kraftig kötted, som han
fordrade att jag skulle eftersäga. Jag vägrade alltjämt, och
örfilarna haglade. Men så hördes ringningen. Det blev slut med
rasten, och man måste springa in till fortsatt lektion. Den
ledande terroristen gav mig då följande avskedsord: »Ja, du a Guss
barn, du, men ja’ ä Fans onge ja, ser du.» Enligt
läroverkskatalogen var hans fader dock icke den angivne mörkrets furste utan
en prost i stiftet, vilken man kan förmoda skulle ha kraftigt
ingripit mot sin okynnige son, om han sett uppträdet. Över huvud
var det emellertid egendomligt att just prästsöner ofta voro de
värsta, när det gällde att klämma efter »läsare». I själva
verket är ju schartauanismen den mest statskyrkliga av alla
religiösa riktningar, men pojkarna betraktade tydligen icke blott
wal-denströmare, metodister, baptister och andra frikyrkliga utan
alla som visade sig religiöst sinnade som »läsare», vilka borde
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
