Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Av Poul Bjerre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net lida. Vill man gå till botten med sanningskravet, kan man
inte undgå tider, då man känner något liknande som under
av-vänjningens svåraste fas: ännu en timme står jag inte ut. Hur
skulle det kunna vara annorlunda, då man tvingar den ena
oförytterliga illusionen efter den andra att fördunsta och då
man i frihetssyfte hugger av den ena falska förankringen efter
den andra. Du kunde aldrig förstå att ankungen måste avstå
från trevnaden i sumpen bland snattrande vänner, ifall han som
en svan skall kunna lyfta sig upp från jorden och sväva bort i
fria rymder. Och än mindre kunde Du förstå att det gör ont
när vingarna växer ut och att man måste finna sig i växandets
lidande. Vad skulle det för övrigt gagnat om Du förstått...
Det gör mig så outsägligt ont om Dig, mamma. Jag var
odräglig; det är ett faktum, som det inte faller mig in att förneka. Jag
blev upprorisk, då jag kände mig drivas hårdare och hårdare in i
ensamhetens återvändsgränd. Jag blev häftig, oresonlig, och jag
kom Dig att lida. Den kamp som ledde mig fram till frihet
och till min säregna läkekonst hade kunnat föra oss båda
samman i rik harmoni. Nu skilde den oss i stället mer för vart
år som gick. Instinkten öppnade en avgrund mellan Dig och
ditt barn. På ena sidan avgrunden stod Du i evigt hopplös
längtan och sträckte armarna efter en främling som avlägsnade sig
och försvann ur sikte. Men kunde jag leva om vad vi
genomlevde tillsammans, skulle jag handla på samma sätt —
ödesmättat.
Det hela blir så mycket grymmare och mera obegripligt, då
man ser att det som framför allt gjort mig till den läkare jag
blivit är en gåva från Dig.
Ser Du, mamma, det är visserligen sant att vi behöver både en
stor apparat av kunskaper och en rik fond av smärtsamma
upplevelser. Men allt detta blir till intet gagn, om det icke kommer
till vissa elementära mänskliga värden. Vad det framför allt
gäller är en instinktiv hjälpberedskap, som lika litet låter sig
förneka som vilken annan livsviktig funktion som helst. Detta
drag har mycket med den moderliga ömheten att göra. Jag har
aldrig mött någon kvinna som ägt denna egenskap i lika hög
grad som Du.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
