Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Av Poul Bjerre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sig att Du i stället vände Dig mot den i ovilja på samma
sätt som mot min verksamhet i övrigt?
Du ville jag skulle bli »en riktig doktor» — inte precis som
»lille Fritzen» som kom och räknade pulsen och tittade mig i
halsen och försäkrade Dig att det inte var difteri var gång jag
insjuknat i mitt vanliga onda. Det hade inte passat mig, det
hade varit för opoetiskt, det förstod Du till fullo. Men inte
skulle »en riktig doktor» syssla med filosofi och allt det där som
jag plågade mig med. Minns Du hur ofta vi grälade om detta
och hur vi aldrig kom samförståelsen ett enda steg närmare?
Jag måste komma till botten i lidandet och se sjukdomen i dess
tillfälliga, växlande former som manifestationer av den ordning,
i vilken vi är infogade — eller rättare sagt: som störningar av
denna ordning. Kampen mot det egna lidandet och kampen mot
lidandet i världen hängde oupplösligt samman.
Först efter Din död har det gått upp för mig, att det var ännu
mer tragiskt för Dig än för mig, att vi aldrig kunde nå
samförstånd. Den ensamhet, i vilken jag kastades ut, kunde
övervinnas på andra vägar. Men Din ensamhet bottnade i instinkter
som det ej står i mänsklig makt att övervinna.
För en mor som hundraprocentigt går upp i moderligheten
finns det ingen annan väg till livet än barnet. Förlorar hon den
innersta kontakten med det, är livets spel förlorat.
Du läste visst »Lucifer»? Ett förfärligt drama. Jag är glad att
det aldrig blev uppfört, och jag skulle inte orka med att ge ut
boken på nytt. Där lägges det instinktiva i människan naket,
och det blir i sin nakenhet grymmare och mer destruktivt än
man kan ana, då man endast ser det i dess sentimentala
förklädnader. En mor måste av instinkt hata allt som förorsakar
barnet lidande — sak samma om det gäller ett lidande till döds
eller ett lidande som måste genomlevas som väg till ett högt
livsmål. Hur ofta har jag inte under avvänjningskurer stött på
den illa kamouflerade fientligheten hos en mor, som ej kunnat
fördraga den som drivit hennes barn in i avvänjningens
övergående lidande. Det hjälper ej att hon till fullo förstår
avvänjningens nödvändighet — instinkten är starkare än förståelsen.
Hon tänker ej på hänsyn till framtiden, blott hon slipper se bar-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
