Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdsflickan, som blev prästfru. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne själv nästan smärtsam oförmåga att föra andliga talesätt
på tungan. Men i Bibeln, psalmboken och Hammarsten fann
hennes själ sin dagliga näring. Gudstjänsten, den rätt torftiga
gudstjänsten i en stor, glest besatt landskyrka, fyllde henne med
glädje. Hon levde i kyrkoåret. Ordet advent framkallar för
mig alltid minnet av en kyrkvandring vid hennes sida, då vägen
var vit av den första frosten. Det var för henne en av ålderns
tyngsta prövningar, när hon inte längre orkade vandra
kyrkvägen. Men då kom radion som tröstare, liksom för så många
andra gamla.
Det saknades i hennes väsen icke motsatser. Hennes väg
genom livet hade ingalunda varit banad och jämn. Men för dem
som kände henne, innan hon bröts ned av sjukdomen, står
hennes gestalt helgjuten, harmoniskt utformad. Nåden hade fått
utföra sitt verk i ett ädelt mänskligt material. Psalmversen »Av
hjärtat haver jag dig kär» — i nya psalmboken 297: 1 — har jag
som ett testamente från henne, i ett av de få brev, där hon berör
andliga ting. Hon hade lärt sig att vila i den eviga
barmhärtighetens armar — »jag säger: med kropp och själ i dina händer,
det ger ögonblicklig lindring».
Hon gick bort den 18 november 1933 och vilar vid sin makes
sida på Västra Eds kyrkogård. Platsen var henne kär. Man ser
ut över Storsjöns vatten och skymtar medeltidskyrkans ruin.
Det är en helig plats, kanske ej blott för de två söner, som
överlevde henne och som veta sig till henne stå i en
tacksamhetsskuld, som icke kan gäldas.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
