Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lillpers Anna. Av Anders Diös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor följde en del av sina kamrater över till Finland och
Ryssland. Hon färdades då landsvägen till Falun, där järnväg fanns
till Gävle och Stockholm, och därifrån med båt till Finland. I två
år var hon bosatt i S:t Petersburg, numera Leningrad. Ryssarna
fick hon kärlek till, och hon talade många gånger om deras
förnöjsamhet och godhet mot främlingar. Särskilt minns jag, hur hon
många gånger under årens lopp talade med de ryska sågfilarna på
deras eget tungomål, när de uppvaktade oss hemma i Våmhus i
sina mer eller mindre iegitima ärenden. Kanske var Mors ryska
ordförråd inte så omfattande, men det var dock tillräckligt för
att skapa en god kontakt.
Våra levnadsförhållanden hemma i Indors by i Våmhus
voro under Mors uppväxttid knappa och alltid fulla av bekymmer
för morgondagen. Mycket skulle kunna berättas om Mors
arbetsfyllda dagar i byn i arbetskollektivets form, som
omfattade fäbodliv, gemensamma tvättdagar vid Indån, bak och
slakt m. m. Denna arbetsform i gemenskap med byfolket
skapade glädje och trivsel, gav stimulans och förlänade livet ett
rikare innehåll.
Särskilt minns jag kvällsstunderna, då man samlades kring
den öppna spisen. Då kom historierna fram, när piporna tändes
och man kände sig upplivad av gemenskapen. Med många
av bygrannarna kunde Mor då tala om händelser ute på deras
«:ngdomsfärder i främmande land och även i vårt eget.
Finlands-, Rysslands-, Tysklands- och Englandsfärder
diskuterades. Naturligtvis kom också Amerika med i dessa samtal.
Morfar och mormor voro med om att grunda
baptistverksamheten i Våmhus, och morfar predikade gärna, trots att han
saknade utbildning på detta område. Samstämmiga vittnesbörd
från personer, som kände morfar, intyga att han var en god
kristen, som i sina gärningar strängt höll på den kärleksplikt
han predikade. I England fick mormor goda förbindelser med
baptisterna. En syster till min Mor följde mormor till Skottland
och blev där gift med en industriidkare, som också var baptist.
Morfar och mormor tillhörde i Våmhus den s. k.
»dissen-terförsamlingen», som stod helt utanför statskyrkan. Barnen
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
