Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsglädje och tidsproblem. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tering — mor var inte sparsamt anlagd — och även för att få
hjälp med främmande glosor, så att det gick lite fortare undan
med läxorna. Mor njöt av att vi hade roligt. Vi straffades för
osanning men aldrig för »det vi inte menat illa med»,
ovarsamhet med kläder t. ex. Mor njöt av allt livets goda, materiellt och
andligt. Hon hade mycken humor, upptäckte alla lustigheter
och motsägelser mellan form och innehåll, men hade tillika ett
gränslöst människointresse. Dräpande repliker kunde hon ge
inför småaktighet och dylikt. Hon hade skarpt intellekt och en
stor, barmhärtig moderlighet, som till sist alltid vann.
Som barn tyckte jag helt lillgammalt, att mor gjorde vad som
föll henne in. En av våra vänfamiljer hade till sommargäst ett
litet släktingbarn, som var påfallande torftigt klätt i jämförelse
med värdfolkets egna plantor. En av mina systrar hade just fått
en söt sommarhatt. Mor tog den och satte den på den lilla
främmande flickans huvud. Min syster fick säkert en annan trevlig
hatt, men tillfrågad blev hon inte.
Det var så likt mor, detta, som hon skrev i en dikt till mig vid
min konfirmation:
Till efterföljd tag ej de felande barn,
dem du nämner föräldrar och syskon,
änskönt de älska dig varmt: hjärtats rödaste garn
väl binder dem vid dig, men nogsamt du rönt
att bristfull är dödliges del.
Vi hade verkligen frihet också att tänka. När far läste
predikan högt någon söndag — med tvångsfri närvaro — minns jag
från de stunderna egentligen endast två norska böcker:
Klave-ness’ predikningar och en annan, som hette »Korte Ord om
store Ting». På runda bordet i hörnrummet kunde man, när vi
blivit ungdomar och var och en själv sökte sig fram, i god sämja
finna böcker som Henry George: »Poverty and Progress»,
antika dramer, modern skönlitteratur och teologiska böcker.
Jag kan väl ha varit tio år eller så, då jag i vinterskymningen
kom in i sängkammaren, där mor satt ensam vid en flammande
brasa. Hon märkte mig inte. Hon satt liksom själsfrånvarande
och kastade in i elden blad efter blad ur en stor manuskripthög.
Jag kan ännu se för mig titelbladet. »Gnistor» stod där. Jag blev
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
