Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsglädje och tidsproblem. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående alldeles stum bakom mors mörka rygg och
beslutsamma hand, medan det ena bladet efter det andra från eld och
»gnistor» förvandlades i aska. Först under Mors sista år fick
jag veta att hon skickat in sitt opus till ett stockholmsförlag,
som ville trycka men icke honorera hennes nybörjarbok. Alltså
värdelöst! var hennes slutsats. Så brände hon manuskriptet.
Det är otroligt vad föräldrars liv kan ligga dolt för deras barn,
som helt egoistiskt betraktar deras tillvaro enbart i relation till
sig själva. Jag skulle vetat bra mycket mindre om min till synes
så livsbejakande mor, om jag inte haft förmånen att särskilt
mycket vara hos henne mot slutet av hennes 80-åriga levnad.
Mor måtte haft en egendomlig attraktion för böcker som var
ute i nya ärenden. Ibsens dramer tillfördes henne av en ung
fästmö från Stockholm, som gästade tillämnade svärföräldrar i vår
lilla stad. Feuerbachs »Wesen des Christenthums» lånades
henne av en prost bland våra umgängesvänner. Den verkade
omstörtande. De gamla väggarna kring hennes livstrygghet rasade
undan. Hon stod ensam i en öde rymd. Hon var inte den som
sprang till andra med sina frågor, hon ville tänka själv! Vem
skulle hon för övrigt haft att tala med? Far och hon läste ofta
samma böcker, men han var vid den tiden hårt arbetsupptagen,
så Mor hann med många fler böcker än han. Hon kunde ju
und-skylla sig — och det behövdes på den tiden — med att hon
alltid stickade strumpor medan hon läste!
- Svårare ändå blev det, när hon gick och bar sitt sista barn och
Malthus skrifter föll i hennes händer. Hon hade tidigare
kunnat ta emot varje nyfödd som en Livets gåva. Nu bröt också här
in en sprängkil, som splittrade den forna försynstryggheten. När
hon efter en svår förlossning av ett dödfött barn, med lång
sjukdom som följd, skulle börja leva igen, var hennes forna starka
livslust som försvunnen. Allt hade blivit tömt på mening.
Hon stod en dag och torkade damm vid en bokhylla. Halvt
mekaniskt drog hon ut den gamla — o, så finstilta! — upplagan
av Byrons »Childe Harold’s Pilgrimage», som hon och far en
gång gått och läst tillsammans på kyrkogården i Östra Hofby.
Där fick hon upp en strof, som gav uttryck åt den förtvivlan hon
just då kände. Att få uttryck gav befrielse.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
