Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsglädje och tidsproblem. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och som en liten svag tråd av livsintresse började hon ett
studium av den tiden och den världen. Far knusslade inte på de
böcker hon behövde. Från universitetsbokhandeln i Lund kom
Moore’s stora Life and Letters, Bleibtreus Lörd Byron och
många andra arbeten.
»Jag behövde det studiet under några år för att komma loss
från mig själv», sade Mor. »Det var ju ingen särskilt
beundransvärd person, kan man tycka. Men kanske hade jag inte orkat
med någon sådan som jag just då hade det», tillade hon. Den
genomlevda krisen var kanske en kortvarig period i ett långt liv.
Det var dock en tänkande kvinnas ensamma nappatag med
Ut-gårdaloke och upplevda erfarenhet av bister gudaskymning.
Men hon måste — ordlöst — ha kommit över på andra sidan.
De sista årtiondena minns jag henne nästan endast som glad
och ljus och värmeutstrålande. »Å, titta lite på mej också, med
den där varma blå blicken», bad henne skälmskt en av mina
jämnåriga. Nog kunde hon skratta ända in i det sista.
Där satt hon som änka under krisåren närmast efter första
världskriget. Hennes trotjänarinna läste dagstidningen för henne
högt och ljudligt i tidig morgonstund. Hon ville leva med i
sin tids historia. Utom stickning av små barnbarnplagg och
sådant hade hon de sista åren börjat en originell sysselsättning.
Hon skrev ner ett slags noveller, där hon tog upp trådarna från
bekanta miljöer, öden och människor, och så vävde hon om
deras livsväv. Hon fann nya problemlösningar och linjeval,
så att alla på sistone fick ett lyckligt slut!
Kanske orkade hon inte se tidskvalet i ögonen än en gång.
Kanske var det hennes sätt att filosofera i konkret form. Var
hon helt enkelt, liksom Geijer, övertygad om att livets innersta
är: g 1 ä d j e? Jag vet inte. Det onda var förvanskning av
»Mesters mening», och urbilden måste på nytt göras levande, det var
hon i alla fall övertygad om. Hon uttryckte sig en gång så:
Vad var ursprungligen korsets symbol?
En bild av en mänska med utsträckt famn,
som villigt och varmt, likt himmelens sol,
ville bjuda emot oss sin skyddande hamn.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
