Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som dotter och som mor. Av Ellen Hagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle även i bokstavlig mening vara ett ljus i församlingen, ’en
lykta i staden’, så föll hennes ord.»
Ingenting kan så som detta om ljusen i fönstren ge en
vision, en förnimmelse av andan i prästhemmet i det stora vita
huset vid gatan som leder fram mot kyrkan i Carlshamn.
I detta hem växte min mor, Helga, upp, äldsta dotter till
prosten, hovpredikanten, fil. d:r Carl Magnus Westdahl och
Eleonora Pauline Cronhielm af Flosta. Helga föddes 1838 i
Jönköping, under den tid fadern var regementspastor och
komminister där. Som mycket liten satt hon mången gång på Esaias
Tegnérs knä, då han vid sina berömda skolavslutningar och
andra besök i staden — han for ofta kanalvägen från
Stockholm — bodde hos sina vänner Westdahls. I tidigare år
hade Tegnér ägnat den »vittra högvälborna fröken
Cronhielm» en livlig hyllning, och han sände henne alltjämt
avskrifter av sina tal och dikter. »Hon stod på höjden av sin
tids bildning», säger samtidens skildrare, och hon ville att
hennes döttrar icke skulle bli mindre väl tillgodosedda. Ehuru
starkt påverkad av den religiösa rörelse, som gick över landet
under 1840-talet, stod familjelivet — i motsats till vad som blev
fallet på många andra håll — på en i allsidigt andligt avseende
mycket hög nivå. Vid aftonlampan lästes högt för ungdomarna
— eller med rollfördelning då det gällde dramer — Shakespeare,
Schiller, Goethe, Walter Scott, Dickens, Dumas d. ä. m. m., allt
på originalspråken. Väl hävdades från husfaderns sida en skymt
av den gammaldags uppfattningen att det för flickornas del inte
var nödvändigt med »så mycken lärdom», hushållskunskap var
det viktigaste. Men denna försummades förvisso inte heller,
mormor var själv en kunnig husmor och en charmant värdinna
i ett stort och gästfritt hem, och hennes döttrar fortsatte
traditionerna.
Min mormor önskade att de bortavarande barnen skulle
skriva varje vecka. Var de än vistades borde de passa postgången
så väl, att hon hade brev till söndagen, då efter middagen de
hemmavarande samlades kring kaffet och brasan och mormor
läste breven högt — om de ej tydligen var ämnade för henne
ensam. De frånvarande skulle känna som om de var med i kret-
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
