Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtegna bekännare. Av Harald Hallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTEGNA BEKÄNNARE
av
Harald Hallen
Min mor var Uddevallabo och hette Alma Charlotta Nomell,
född 1848 och död vid 82 års ålder. Hon genomgick Eva
Ro-dhes flickskola i Uddevalla, där enligt tidens sed de viktigaste
ämnena voro franska, välskrivning och teckning samt historia,
där man läste »Världshistorien, berättad för fruntimmer». Hon
hade en enastående vacker handstil. Jag minns hennes
skrivböc-ker, inte med vitt och glättat papper, utan på något grått, mjukt
och lumpartat papper, men skriften är alltjämt en fägnad för
ögat. Hon var dotter till en köpman, Johan Nomell, en snäll och
beskedlig man. Men hans hustru av den kända Kullgrenssläkten
från Bohuslän var en människa med strålande begåvning, som
styrde sitt hus med kraft. Hon var en varm beundrare av
Napoleon, som hon hade i form av etsningar och statyetter. Hon
älskade Frankrike, som hon ofta besökt, och jag minns, hur hon
en gång visade mig en pressad blomma från Abelards och
Heloises grav på Père La Chaise. Mormor bestämde allt. Jag minns,
hur min mor berättade en typisk episod. En dag skulle
familjen ut och åka. Den stora charabangen körde fram till trappan,
och morfar gick ut och frågade kusken:
»Johan, har du hört, om jag ska’ följa me’?»
Min mor hade inte ärvt mormors litterära och historiska
intressen. Men hon kunde Tegnérs Axel utantill och fann den
mycket vacker. Själv strängade hon ofta sin lyra och skrev små
nätta dikter. Julklapparna försåg hon gärna med små känsliga
och fina verser. På hennes många matreceptlappar stod ofta på
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
