Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtegna bekännare. Av Harald Hallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått sympati eller antipati för en människa, så satt det i, även om
fakta tillkom, som borde ha förändrat hennes inställning. Men
det felet delade hon med många människor.
Fast hon läste sin tidning noga, hade hon inga politiska
intressen. Jag kan inte erinra mig från tidigare år, att hon utövade
sin rösträtt, men sedan jag blev landstingsman och
riksdagsman för Ålvsborgs län medan jag var piäst i Torrskog, röstade
hon på sin son. Detta fick jag dock ej veta förrän långt efteråt.
Hon fostrade oss barn inte genom ord och förmaningar, utan
detta att vara »hederlig», som hon kallade det, var liksom
självklara, oskrivna lagar, som hon ansåg inte behövde kommenteras
eller förklaras. Det bästa jag vet om min mor var att vi barn
aldrig hörde henne säga en osanning. Jag kan aldrig tänka mig
en mer rättfram människa. Hon var orädd och gick rakt på sak
och kunde aldrig förställa sig och simulera känslor, som hon
inte hyste. Hon skulle inte ha passat för vår tid. Hon gick sällan
i kyrkan, jag minns bara några Långfredagar, då hon var där.
Och det var i Maria kyrka i Stockholm, där hon då hörde
hovpredikanten Sven Nilsson, som hon några gånger talade
berömmande om. Det är nästan allt jag minns att hon yttrade i
religiösa ämnen. Men hon hade några andaktsböcker på sitt
nattduksbord, och när jag själv blev äldre, märkte jag att när hon blev
ensam på kvällen, läste hon alltid i dem.
En gång hörde jag ett brottstycke ur ett samtal mellan henne
och en annan person. Därav förstod jag, att hennes religion var
på något sätt lagisk och gammaltestamentlig. Någon teologi
hade hon inte. Man fick förlåtelse, om man kände en uppriktig
ånger, sade hon.
När hon var död, fann jag en andaktsbok med betraktelse
över Davids 51 :a psalm på hennes nattduksbord. Den bar
spår av att vara flitigt läst.
Min mor var inget märkligt och strålande livsöde. Men hon
hörde till de många fåmälta och förtegna bekännare, varpå vårt
folk alltid varit rikt och kommer att så vara i alla tider. De
vakta hemmets härd och bilda den grund, varpå riket vilar. Jag
har saknat henne mången gång.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
