Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med hjärta och förstånd. Av Axel Hambræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriver jag varje lördag ett brev till min mor. Och hon blir mig
inte svaret skyldig. Nästan varje vecka kommer ett brev med
den kära, utomordentligt vackra och sirliga handstilen, vars
ungdomliga behag inte ens ålderdomen kunnat betaga.
Såvitt jag objektivt kan bedöma det, håller jag min mor för
att vara en såväl andligen som intellektuellt rikt utrustad kvinna.
Det är här fråga om arv som blivit väl förvaltade. Jag kände av
hennes föräldrar endast min mormor, enär morfar dog, medan
mor ännu var barn. Mormor hade en reslighet och en
karaktärens kärvhet, som hos min mor mjukats upp genom arvet från
hennes far, som lär ha varit en utomordentligt blid och fin
människa. Gammal bergsmansadel. I min mors lynne äro tydligen
gåvorna från hennes föräldrar starkt företrädda i säregen
blandning. Å ena sidan en gladlynthet, som kunde glittra i den mest
pärlande humor — ingen kunde uppskatta en verkligt rolig
historia som mor — men å andra sidan också en stringens i
karaktären, en omutlig sanningskärhet, som ännu kan komma mig att
känna ett barns respekt för en sträng mor. Jag känner inte många
människor, hos vilka jag sett lynnet skifta som hos mor. Hon
liknar i det fallet våra sjöar i Bergslagen, dessa djupa vatten
med sina skogklädda, bergiga stränder. Inga sjöar kunna glittra
så fagert, när solen lyser på dem, inga kunna så hastigt blåsa
upp till rivande storm — och så hastigt stillas igen. Det är
kanske därför som jag inte har något porträtt som adekvat återger
hur min mor ser ut. Hon kan endast fångas i »levande bilder».
När jag tacksamt stannar inför min mors bild i erinringens
andaktsstunder, är det två gåvor jag framförallt mottagit från
henne.
Det ena är fromheten. Fromhet är inte i första hand en andlig
prestation, den är en påverkan. Mor tog sin egen fromhet i arv
från sina fäder. Hennes föräldrars bröllopsbibel, som i denna
stund ligger uppslagen framför mig, bär brudegångens årtal
1861. Redan detta säger något om stilen i det gamla
bergsmanshemmet. Om fromheten var nedärvd från tidigare generationer
eller om den blev påverkad av den andliga väckelserörelse, som
i mitten av förra århundradet gick fram särskilt stark genom
bergslagsbygderna, kan jag icke säga. Jag vet bara, att min mor
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
