Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med hjärta och förstånd. Av Axel Hambræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var s i n mors andliga trosbarn. Kanske blev denna tro stundom
mera lagisk än evangelisk, men den blev icke sämre för det. Man
måste igenom det gamla testamentet för att komma till det
nya, sade mig en gammal man i Leksand. Jag kan nästan ännu
känna den rysande högtidligheten vi barn erforo, när vi sågo
vår mor varje kväll böja knä i sängkammaren i bön till
Gud. Mor ber till Gud! För oss var det som om Gud själv var
i rummet. Och det var han. Han är när dem som hava en ödmjuk
och förkrossad ande. Att vår myndiga mor, för vilken vi hade
en sådan respekt, böjde sig ödmjukt inför Gud, gjorde Gud
verkligt stor och närvarande för oss. Hur vår mors äktenskap
och hur hela hemmet adlades av detta, kan jag inte nog
uppskatta. Jag lärde mig också tidigt se, att denna fromhet inte var
någon formalism. När mor bad, märktes det på hela hennes
varelse. Hon hade varit Gud nära, och denna närhet strålade i ett
nytt mod, i en vänlighet och en ödmjukhet, som inte bara kom
av den naturliga människans vilja till det goda.
Den andra gåvan är det intellektuella arvet. Även där blev
mor såväl arvtagerska som arvgiverska. Hennes släkt, framför
allt på mödernet, är känd för sina goda huvuden. Min mormor
var en riktig räknemästare. Vi, hennes barnbarn, räknade inte på
griffeltavlan procenträkning så snabbt som hon räknade i
huvudet. Mormors stora sorg var att hon inte fått någon skolbildning
utöver den då torftiga folkskolans. Därför beslöt hon sörja för att
hennes enda barn skulle få komma ut i »riktiga» skolor. Det
började i den privata Löwenhjelmska flickskolan i Nora, där en
förnäm och förfinad ton från början tog min mors själ fången. Det
fortsatte i Hjulsta bekanta pensionat och sedan i en flickskola
i Stockholm.
Mormor hade nog drömt om att hennes »flicka» skulle bli ett
lärt fruntimmer, kanske lärarinna i en storskola, kanske läkare.
Men far kom i vägen! Mormor var nog inte belåten med att
hennes enda och mycket påkostade barn skulle stanna i en småstad
som »klockarfru». Och hon gav i stället hela sin bildningshunger
och sina utfärdstankar i arv åt barnbarnen, för vilkas studier
hon brinnande intresserade sig. Men kanske hade dessa
drömmar om barnbarnen aldrig blivit verklighet, om inte mor under
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
