Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min äldsta vän. Av Carl Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon föddes i ett gott och lyckligt hem, min mor, ett gammaldags
hem efter moderna begrepp, om därmed menas varm
gudsfruktan och enkla seder, omgiven av älskade föräldrars, syskons och
fränders kärlek, i en familj, där släktkänslan var sällsynt
levande och en vidsträckt gästfrihets utövande betraktades som en
självklar men tacksamt njuten förmån. Kanske ärvde hon i
främsta rummet från fädernet en i alla livets skiften bärande
religiositet. Själv satte hon därpå den prägel, som ej väntar
underverk av hjärtats åkallan men städse är beredd till
oegennyttig pliktuppfyllelse som förutsättning för bönhörelsens
välsignelse. Från mödernet tog hon i arv ett omutligt krav på
rättrådighet, på ordning och reda. Sanningen är livets väg,
var hennes fäderneätts valspråk, och hon gjorde det också till
sitt eget personliga. Känslan av ansvar inför allt som mötte på
levnadsvägen ägde hon i utpräglad grad.
Självhushållnings-tidens också i ett större hem självklara och för hennes eget
vidkommande under många år även av nödvändigheten förestavade
grundsats att med ringa medel själv åstadkomma vad huset
krävde låg henne i blodet. Hushållsamhet ifråga om egna
behov var hennes stolthet, men generositeten mot andra vidgades
alltmera, då förhållandena med tiden gjorde det möjligt,
överflöd och slöseri var henne motbjudande, varhelst det förekom.
Karakteristiskt var, att hon plägade förklara, att hon i frågor
om offentlig hushållning kunde se skäl för vitt skilda
uppfattningar, men i främsta rummet ville yrka på sträng sparsamhet
med allmänna medel. Säkerligen är det en princip, vars riktighet
även framtidens erfarenhet skall bekräfta!
Om barndomen och den första ungdomen var ljus och
lycklig och förblev ett stimulerande minne, blev den mognare
åldern under lång tid fylld av ohälsa och vedermöda. Själv sade
hon på äldre dagar: Mitt liv har kanske inte alltid varit ljust,
men ack vad det varit rikt! Det är också förvisso sant, om man
med ett rikt liv avser en levnad, fylld av oavlåtlig strävan att
stödja och hjälpa andra och söka göra dem lyckliga. Om
någonsin en människa varit den omistliga medelpunkten i ett hem, var
det min mor. Skulle hennes gärning kännetecknas med ett enda
ord, vet jag intet annat som kunde ifrågakomma än ordet själv-
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
