Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som man minns ett gästabud.» Av G. Hedenvind-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den varelse, som en gång stod en närmare än någon annan,
såsom ansvarig mor med alla de förhoppningar en mor kan nära,
och som trots allt gav efter förmåga, kanske ofta nära gränsen
av överförmåga, utan att vänta någon gengäld i framtiden.
När jag nu liksom så ofta under mitt liv ser tillbaka på
denna tid och söker väga det ena mot det andra, sammanjämka och
värdera, så minns jag sannerligen inte mycket om ens något av
den ans och omvårdnad jag fick vare sig av mormor eller mor.
Men deras mjuka tonfall och upphöjda lugn, deras blida väsen
och varma innerlighet, utan ens en ar.ing sentimentalt jolm
— detta, som alltid gjorde mig så egendomligt medgörlig —
det minns jag på något vis som man minns ett gästabud, där
man fick taga för sig efter behag.
Sålunda tror jag mig med gott samvete kunna sluta denna
betraktelse med påståendet, att utan detta minne skulle jag
troligen icke ha haft något vidare alls att minnas, åtminstone inte
något varmt och levande, från mina tidigare år, som ändå, när
allt kommer omkring, ligger i botten av ens väsen och uppväger
alla andra minnen i livet, goda som mindre goda.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
