Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som man minns ett gästabud.» Av G. Hedenvind-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där ute hyvade hon det rosiga, vackert lackerade och genom
generationer nedärvda skrinet överbord, drog därpå en
lättnadens suck och pekade mot land. Jag vände båten och rodde dit.
Sen har jag alltid, när jag erinrat mig denna handling, sett den
på något vis symbolisk. När mor tog till att kvacksalva vid
sidan om sitt ursprungliga värv, blev slutet detta. När jag
lämnade mitt ursprung och grep mig an med intellektuellt
kvacksalveri, så måste även jag, bildlikt talat, ro utanför notvarpet och
dränka något nedärvt.
Därmed var alltså min mors läkarpraktik slut. Men
läkarhå-gen satt i och bröt åter fram på hennes ålderdom. Då satte
hon sig grundligt in i homeopatiens läkedomsteori, men var
likväl icke fastare i tron på den än att hon — då allvar syntes
henne föreligga — vände sig till allopatiska läkare.
Homeopa-tiska sockerpiller åt hon, tycktes det, som tidsfördriv eller
medan hon väntade på en sjukdom med någon mening i. Själv
sade hon också leende på tal därom, att en människa måste
pröva allt och lära efter förmåga.
Och nog hade hon prövat. Som mor efterlämnade hon ett
gott minne. Kanske hade hon inte alltid så väl pyntat i alla vrår,
men det rådde alltid hemtrevnad i hennes omgivning. Vi barn
trivdes alldeles utmärkt. Men även andra (det var alltid mycket
folk av alla slag på Kvarnedet) trivdes, påstodo de åtminstone.
Hon var också mycket intresserad av politik, och på äldre
dagar reste hon varje år till Stockholm i lagom tid för att
åhöra remissdebatten. Hon lyssnade också såsom en ordets hörare
bör lyssna. Och fastän åttio år gammal kunde hon vid sin
hemkomst efter sex månader och mera referera ur minnet vad den
eller den riksdagsmannen sagt. Lika perfekt refererade hon
guidens berättelse om Gamla Uppsalas forntid. Hon bevarade
också sitt intresse och goda minne till sin död.
I det föregående har jag i huvudsak hållit mig till vad jag
som pojke och yngling minns av min mor. När vår samvaro
upphörde, var jag mycket ung och kan givetvis icke med
bestämdhet vidhålla, att den uppfattning jag hade av henne då var
alltigenom på kornet. Huvudsaken är dock ett gott minne
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
