Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den kvasten har Augusta gjort.» Av Gunnar Hirdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min far har jag aldrig sett. Han dog åtta månader innan jag
föddes. Han hade nyss blivit färdig med det egna hemmet,
vackert byggt på en liten udde vid stranden av sjön Rossen
efter vägen från Horndal till Grönsinka. Det har varit en fåfäng
dröm i hela mitt liv att en gång kunna köpa den lilla stugan att
dra sig tillbaka till, om ens liv förunnades några ålderns dagar!
Nå, i vart fall fick inte min far och mor se sina drömmar
förverkligade. I februari 1888 dog min far i en ålder av 27 år. Han
hade en morgon på väg hem från skiftet i hyttan hört nödrop
från sjön, där en människa gått ner sig på isen. Min far rusade
till och lyckades rädda den nödställde, men kom själv i vattnet.
Han räddades i sin tur från drunkning, men ådrog sig
lunginflammation och kunde inte räddas till livet. En offerdöd,
alltså. Livet slut efter fattiga tjugosju levnadsår. Min mor ensam
med en tvåårig dotter och nästa barn »en månad på väg». Om
den unge hyttarbetaren dött en månad tidigare, hade den som
skriver dessa rader inte varit född!
Emellertid måste min mor den närmaste tiden efter min fars
död söka sig hem till föräldrarna i Ockelbo. Där föddes jag
den 12 september — själv misstänker jag att det var den
trettonde! Snart efteråt kom hon dock tillbaka till min fars bygd.
Inte till Horndal, ty stugan måste säljas, men till By socken,
där min mor skaffade sig arbete för att på egen hand klara
familjen. Det blev Hyttbyn i Vatebo en tid, det blev
gästgivaregården i kyrkbyn, det blev Rossö, det blev Fornby, Horndals
grannby, det blev ingen varaktig bostad. Även om min mor
blev något (litet!) mera bofast, sedan hon lämnat
»änkeståndet» och gift om sig med en från Nykroppa i Värmland
stammande grovarbetare och soldatson, Karl Andersson-Varg, blev
dock sonens tillvaro bara så mycket mera ambulerande. Det
blev ett flyttande från »fosterhem» till fosterhem hela tiden från
nionde till femtonde levnadsåret. Sonen var »oppkäftig» mot
styvfadern, och rymning var bästa lösningen på hemfridens
problem. Då sonen som femtonåring kunde börja arbeta i Avesta
järnverk och på det sättet klara sin egen försörjning, var en mera
rejäl grund lagd för sämjan, som räckte tills sonens sturm und
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
