Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den kvasten har Augusta gjort.» Av Gunnar Hirdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräng satte in vid tjugoårsåldern med värnpliktsvägran och
va-gabondliv runt om i Sverige och utomlands.
Det var verklig fattigdom i vårt hem, särskilt de år min mor
var ensam med två minderåriga barn. Vi bodde i en liten stuga
på hyttbacken i Vatebo. Ruinerna av hyttan stod kvar, men
en såg var byggd på platsen och var i full gång varje vår och
försommar. Det var ett friskt uteliv med lek på grönskimrande
slagghögar, på terpentindoftande brädstaplar och vid dammen,
dammluckorna och sågspånshögarna. Fattiga arbetare och
myndiga bönder skämtade och gäckades med barnungarna på
rasterna och kvällarna. Min mor arbetade då i gårdarna omkring,
bondgårdar mest. Men fattigt var det. Ofta var det bokstavligt
vatten och bröd. Nej, det var salt också. Man doppade brödet
i vatten och strödde salt på i stället för margarin eller
»ister-smör». Smör förekom inte, ej heller vetebröd eller kött. Men
sill, strömming, »riktig fisk» och potatis. Den verkliga
läckerheten var bröd med sirup drällt över till smörgås. Och kaffe!
Min mor hade dock ibland matrester med hem från gårdarna
där hon arbetade. I en av dessa hade sonen och mågen
kommit hem från Amerika. De var inte fattiga. Jag skulle senare
hamna hos dem som fosterbarn. Där skulle jag också få lära
mig min första engelska glosa, den mycket enkla: »let me see».
Det sammanföll helt med dalmålet!
Fattigdom, som drev min mor att vistas ute på arbete i
bygden, gjorde att något intimare förhållande inte uppstod mellan
mor och son. Jag fick ty mig till min syster och till
lekkamraterna. En av dessa blev en verklig vän. Det var en
förmögen bondes äldste son Gottfrid. Vi förstod varann helt och var
oskiljaktiga till senan kväll. I hans hem mötte jag för första
gången i livet rikedomen. Den yttrade sig på det sättet, att
Gottfrid alltid hade hela skor på fötterna och att man åt
vetebröd och smörgås till kaffet. Min mor hade också en släkting
bland »de rika». Det var en burgen bondfamilj i Rossberga,
byn mellan Horndal och Morshyttan. Deras rikedom märkte
man fläkten av, när man ibland fick vandra genom skogarna
och över Hedeåsen dit på besök. Vi fick då äta smörgås och
8 — Min mor
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
