Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den kvasten har Augusta gjort.» Av Gunnar Hirdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan då kunde jag se att hon stod i särklass som hantverkare.
Ingen kunde göra kvastar och vispar som kom i närheten av
hennes kvalitet. Med fullt fog kunde sägas, att först
kom hennes kvastar, sen kom ingenting och sen ingenting och
sen kom något som absolut inte kunde jämföras med Augusta
Anderssons kvastar. Jag har sett och synat kvastar litet
varstans i världen, men något i närheten av min mors har jag aldrig
skådat. De andras kunde nog duga för sitt ändamål de också.
Men hennes var alldeles onödigt bra, starka, rejäla, vackra.
Ingen skulle ha kunnat övertala henne att vara mindre noggrann,
att slarva eller att nöja sig med andras kvalitet. Nej, man skulle
kunna se på långt håll att den där kvasten har Augusta gjort.
Det kunde man också!
Det var hennes ambition, hennes stolthet, hennes
hedersbegrepp, hennes självhävdelse.
När jag tänker på min mors kvastar och vispar är det som
om Geijers ord vore sanna: »Det finnes intet arbete så ringa,
att inte e n människa kan göra det bättre än någon annan.»
Din son, kära mor, har inte kunnat bereda Dig den glädje
och hjälp Du varit värd. Han kom tidigt bort från Ditt
inflytande, han var upprorisk, gick sin egen väg, kom att leva i en
annan värld, med andra tänkesätt och en annan tro. Men aldrig
har han upphört att beundra din tappra kamp i det tysta, aldrig
blir han nöjd med sig själv, då han med dig som föredöme söker
göra allvar av grundsatsen att det som är värt att göras är värt
att göras väl.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
