Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den kvasten har Augusta gjort.» Av Gunnar Hirdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig» skald. Lika gripande, men mera poetiskt rörande var »Hon
växte i torpet vid susande skog, vad liljorna drömde, det visste
hon nog–- —». Nog kunde redan barnet känna att den var
skriven av en verklig poet, men ändå var ynglingen överraskad
när han erfor att poetens namn var — C. D. af Wirsén! Enklare
saker var »Hjalmar och Hulda» samt »Lejonbruden», »Anton och
Cecilia» och »Fröken Agnes uti dystra tankar går».
Några av visorna tryckta i år, som kom från Cronwalls
förlag och författarverkstad i Tomteboda eller från romantiskt
klingande Jean Thornerfelt i Hovmantorp och köptes på Sala
marknad eller »mot insändandet av frimärken», var knaggliga
versberättelser om mord och rån och svartsjukedramer.
Dessa visor var eftergiften åt aktualiteten och realismen. De
andra — och det var de flesta — var dock rena rama
romantiken. Sonen tackar sin mor för att hon på detta sätt tidigt
väckte sinnet för poesi. Det var bara bra att örat mötte lyriken fore
ögat. Poesi skall höras. Är den skild från musiken, är det nog
också dålig poesi.
Min mor hade kommit från landsbygden och dragits in mot
industrin. Mjölnardottern gifte sig med hyttarbetaren och fick
eget hem vid järnbruket. Genom makens död kastades hon ut
på landsbygden igen. På grund av det nya giftermålet med
bruksarbetaren från Värmland fick hon föra ett kringflackande
liv, mest på landsbygden. Min styvfar var anläggningsarbetare
en tid, sedan skogsarbetare, så lantarbetare, »statare», och
slutligen industriarbetare. Strax efter sekelskiftet kom familjen till
Sala-trakten.
Min mor bidrog kraftigt till familjens uppehälle genom att
binda kvastar och vispar. Och detta hennes arbete är värt en
verklig lovsång. Inte bara därför att hon förde klingande mynt
till det fattiga hemmet och kom hem från Sala torg varje
lördagseftermiddag med vetebullar och karameller till barnen.
Visst är dessa glädjestunder värda att minnas, och visst ska
hon ha tack för all sin godhet. Men ändock är det en annan
sak jag minns bäst. Det var hennes arbete, hennes arbetsglädje,
hennes stolthet att göra sitt arbete på det rejälaste sätt, så att
hennes kvastar och vispar inte hade maken någonstans i världen.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
