Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamma och vi den tiden. Av Albin Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musketörerna hörde vi många gånger utan att tröttna. Med
denna högläsning fortsatta pappa så länge mamma levde. Hemma
berättade våra föräldrar om hur de haft det som barn och hur
förhållandena voro under deras föräldrars tid. Det var en
värdefull historisk undervisning, som nutidsbarn oftast gå miste
om.
Mammas arbetsdag förlöpte ungefär så här. Först skulle
pappa rustas ut. Han gick vid sextiden på morgonen och skulle
ha mat med sig för dagen. Smörgåsar på mjuk limpa eller en
spisbrödskaka. Sovel: korv eller fläsk. Ibland pannkaka eller
liknande (t. ex. kroppkakor) till ombyte. Sedan kom turen till
oss, som skulle gå i skolan, vilken räckte från klockan åtta till
ett. Vi hade smörgås med oss. De första klasserna började
klockan två och slutade, om jag ej minns fel, klockan sex.
Skolsalarna utnyttjades alltså varje dag till två klasser. Mellan ett
och två åto vi, som voro hemma, middag. Den bestod i regel
av soppor, såsom tisdagssoppa med helgryn, rötter och potatis.
Eller av klimp, som vi kallade köttsoppa, med purjolök,
morötter och mjölklimp. Ärter på torsdagarna. Ej sällan utgjordes
ärtsoppan av »fattigsoppa», som mamma bytte till sig mot någon
annan rätt. De som erhöllo fattighjälp fingo nämligen denna
i allmänhet i form av ärter, som de hämtade i bleckflaskor.
Dessa ärter voro utmärkta. Men de som voro hänvisade att leva
på fattigutspisning ville gärna få något annat till omväxling, och
det kunde de få genom byte med andra. Och mamma gjorde
gärna detta byte.
Vattgröt tyckte vi mycket om. Det var rågmjöl vispad med
vatten. Till gröten hörde skummjölk, som kostade fyra öre
litern. Den oskummade kostade 12 öre. Det var Mjölk-Lina,
som kom med den i en vinkelaxelkärra. Hon hade fyra
femtioliters mjölkflaskor på kärran, och hon stod på gatan och mätte
upp mjölken. Detta fick passera, oaktat att vi i »vårt hus»
hade en mjölkaffär. Affärsinnehavaren var den tidigare nämnde
ölutköraren Nilsson. Där köpte vi ej sällan ett mått kaffe, fem
öre, och ett hekto socker, som jag tror kostade sju öre. Men vi
köpte även i större parti. Det skedde emellertid i en närbelägen
speceriaffär. På hösten köpte pappa, när ekonomin tillät det,
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
