Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamma och vi den tiden. Av Albin Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en säck kålrötter, några tunnor potatis, en halv tunna sill och
en fjärding salt strömming. Och givetvis även vitkål.
Förvaringsplatsen var källaren med jordgolv. Där skulle även veden ha
sin plats.
När jag nu ser den rikliga frukttillgången i Stockholm,
erinrar jag mig Sigrid Andersson, en liten flicka, som låg sjuk fem
trappor upp i tian; hon skrek: »jag vill ha vindruvor, jag.»
Det tyckte vi barn var rent befängt. Så voro förhållandena då.
Sigrids pappa var en lungsjuk snickare. Vi kunde höra hans
ihåliga hosta, när han strävade uppför trapporna. Det lät hemskt.
Vi barn voro rädda för honom. De äldre skydde honom även
de. Han fick ensam kämpa uppför trapporna till sin stora
familj.
En dag blev han kvar i sin bädd. Vi hörde inte längre hans
kamp. Han var död. Det är alltid hemskt, när någon dör i ett
hus, där alla känna varandra. Barnen på gården förena
familjerna, visserligen inte alltid med vänskapsband. Döden är
upprörande alldeles särskilt, när den drabbar en familjefar med fem
barn och en svag änka. Där behövdes hjälp. Men vem ville
hjälpa? Möjligen med en slant, men inte med risk att bli
smittad. Mamma gick upp till Anderssons. Hon gjorde rent.
Skötte den döde och svepte honom. Det var för henne en självklar
skyldighet mot nästan. Hon var varken rädd för besväret eller
smittan. Jag minns, hur vi barn bävade och hur andra barn
und-veko oss. Hela huset visste att vår mor hade svept den döde och
varit i det hemmet och hjälpt dem till rätta. Det var ansvarslöst
mot de egna barnen. Men mamma berördes inte av pratet, och
ingen i vår familj har smittats av tbc.
Ännu en annan händelse är ägnad att visa mammas
karaktär. En av våra grannar var, som vi ansågo, en rik ungkarl. Han
hade en bror, en försupen provisor. Den rike ungkarlens
hushållerska stängde dörren för provisorn. Han låg där i trappan
i sitt elände. Mamma tog hand om honom. Hans kläder voro
fulla med löss. Hon tog honom till tvättstugan på gården och
rengjorde karlen och kläderna. Sedan uppsökte hon brodern och
talade om för denne vad den ena människan är skyldig den
andra. Jag hörde, när mamma samtalade med pappa om fallet.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
