Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamma och vi den tiden. Av Albin Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade mycket svårt för att anlita hjälp. Ett exempel:
Familjens ekonomiska villkor förbättrades vid sekelskiftet och vi
flyttade in i en egen, av pappa uppförd femrumsvilla. Liksom många
stockholmsmurare hade pappa en gång etablerat sig som
byggmästare, men drogs ned av byggnadskrisen på åttiotalet.
Vattnet till den egna villan skulle hämtas från en brunn på tomten.
Vattenhämtningen skulle pappa eller vi pojkar sköta om. Men
något nöje ansågo vi det inte vara. Mamma bad oss sällan, men
kunde själv ta vattenhinkarna för att gå till brunnen. Då tittade
min bror och jag på varandra, sprang i fatt mamma och tog
hinkarna. Att hon inte skulle hämta vattnet var självklart, men
det var inte lika klart vem av oss som skulle göra det.
Mamma var en liten nätt kvinna, inte fysiskt stark. Däremot
ägde hon en viljestyrka och psykisk kraft som få. Med dessa
egenskaper förenade hon sitt sinne för humor och var alltid glad
och öppen. När hon år 1933 vid åttiotvå års ålder legat sjuk
några dagar, bad hon pappa ringa till barnen, som alla hade egna
familjer, att samlas en bestämd timme hos henne. När vi alla
voro där och stodo kring sjuksängen, talade hon, tackade oss
och uppmanade oss att eftersträva att bli goda människor.
Sedan tog hon oss alla i hand och sade några ord till var och en.
Därefter lade hon sig att vila och dog omedelbart i allas vår
närvaro.
Hon väntade sig ett lyckligare liv efter detta, och därav var
hon väl förtjänt.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
