Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Där vilja är, där är väg.» Av Bengt Jonzon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livliga andliga verksamhet. Sistnämnda år flyttade mina
föräldrar som kyrkoherdefolk till Ljusdal. Min mor dog den 22
september 1950, min far sju år senare.
Det är inte lätt att finna rätta perspektivet och sanna
proportioner vid bedömningen av dem som man varit beroende av i
barndomen, ]ag tror att de flesta som iakttogo och lärde känna
min mor hade intrycket av en stort tillskuren personlighet. Hon
var egentligen konservativ till sin läggning med stark
pietetskänsla och instinktiv motvilja mot tidens mångahanda
radikalismer. Men i handling var hon mer utpräglad demokrat än många
som gärna orda om sin demokrati. Hon vann vänskap och
gemenskap tvärs över alla sociala skiljegränser och skydde intet,
om det gällde att hjälpa en människa i nöd. Att för långa tider
taga en sjuk in i hemmet och vårda honom såsom en
familjemedlem var för henne intet besynnerligt. Någon sådan
skyddsling lämnade vårt hem först som död.
Även som uppfostrare var hon, med all sin stränghet, i många
stycken före sin tid. När hon under åtskilliga år hade
skolhushåll i Uppsala för oss bröder och en och annan av våra
kamrater, satte hon och en medhjälparinna i gång ett klubbarbete
bland pojkar i Svartbäcken, ett på den tiden ganska ovanligt
företag. En liknande verksamhet började hon också snart i
Ljusdal. Hon måtte tidigt ha fått ett visst anseende för att
kunna göra folk av mer eller mindre besvärliga pojkar —
»problembarn» kände man inte till på den tiden — och det skulle inte
förvåna mig, om en och annan kamrat, som av bekymrade
föräldrar inackorderades hos oss för längre eller kortare tid, alltjämt
minns henne med tacksamhet, även om till en början
respekten var större än tillgivenheten.
Min mor var framförallt en kraftens och viljans människa
med en brinnande nitälskan mot allt som syntes henne vrångt
och orätt och med starkt religiöst, moraliskt och socialt patos.
Initiativrik och handlingskraftig kunde hon inte se något ont
eller väckas för en betydelsefull idé utan att upptändas av iver.
Då fick det inte finnas några hinder. »Där vilja är, d.är är väg»,
hette det. Hon blev sin make och församlingen till stor nytta
genom sin rikedom på uppslag, sin praktiska blick och sin
9 — Min mor
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
