Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelsidkerska i fiskeläge. Av Gabriel Jönsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje och yra. Tapper var hon. Emellertid tog jag ett och
ett halvt år senare examen i Malmö som ett slags halvprivatist,
och mor fick sedan glädjen att se även två yngre söner komma
hem med studentmössan på.
År 1904 gifte hon om sig med en skeppare, som förde en
galeas. Han var en präktig och genomhygglig man — för
övrigt liksom min far släkt med mor på håll, — men hon stannade,
som nämnt, alltjämt kvar bakom disken i sin speceri- och
diverseaffär, vägde och gav kredit och var rättskaffens och vänlig
— men höll allt närgånget butikssladder på avstånd. Hon
förtjänade pengar och tyckte att det var roligt att tjäna pengar, och
allt kom efterhand oss barn till godo. Även sina söners år i
Lund bekostade hon, men — gjorde vi rätt för oss genom
examensresultat och verk? Nej. Och åren gick. Vår styvfader dog,
men mor fortsatte, fortsatte att ha »skudedelar», d. v. s. andelar i
skutor, och fortsatte att hjälpa dem som behövde en ekonomisk
handräckning för att ta sig fram. Det var många hon bistod
under årens lopp, och ingen stjälpte hon; jag tror att jag vågar
säga att hon aldrig har gjort någon människa orätt.
Mor levde för sina män och sina barn, men styrkan och
lyftningen i hennes liv kom nog i sista hand ur hennes gudsfruktan
och tro. Hon blev tidigt sinnesändrad, som det hette, hon
fördes av far in i baptistsamfundet och övervägde att ta utträde
ur svenska statskyrkan. På tal härom minns jag att jag under
de första skolåren var befriad från kristendomsundervisning,
men genom att höra kamraterna pinas av katekesplugget lärde
jag ämnet ändå. På senare år hörde jag sällan att mor
framhöll någon särskild sorts sektkristendom; hon gick på
läsarmö-te någon gång men behöll annars sin gudsförtröstan och sin tro
för sig själv. Oss barn försökte hon inte påverka; vi fick tänka
och tro och fräsa och fundera fritt. Hon verkade bara tyst på
oss genom sitt föredöme, sitt exempel.
Gammal och vit och skröplig och hopsjunken blev hon, nära
80 år: »ett skrälle» kallade hon mot slutet sig själv. Hon
tynade bort av ålder och möda; den lungsjukdom som hon
vårdats på sanatorium för i femtioårsåldern hade nog ingen del i
hennes död. När hon låg på sitt yttersta i januari 1942 gick den
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>