Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett småstadshem från 1800-talet. Av Ernst Klefbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår våning bestod av sex rum och kök. Där skulle hållas
mönstergill ordning. Vi pojkar fingo rumstera om i vårt rum,
men vi skulle efter leken ställa allt i ordning. Mor var också en
intagande värdinna. Släktingar och gäster samlades hemma.
Alla kände sig välkomna och trivdes gott. Sång och musik
idkades mycket.
Men hemmet var ju först och främst till för barnen. Mors
omsorg om oss var outtröttlig. Vi fingo taga upp våra kamrater och
leka med dem. Hade Far tid en vinterkväll, fingo vi slå oss ned
på golvet kring brasan i salongen och blevo trakterade med
äpplen eller nötter. Och så berättade han för oss spännande
saker ur svenska hävder.
Tidigt fingo vi lära oss arbeta. Vi skulle så långt möjligt
hjälpa oss själva. Läxorna skulle skötas ordentligt. Under ferierna
skulle vi utföra något kroppsarbete: om vintern skotta snö och
hugga ved, om sommaren arbeta i trädgården. Två timmar om
dagen var arbetstiden. Som lön uppburo vi två öre i timmen,
vilket ordentligen kvitterades på en avlöningslista.
Mor hade nog många gånger bekymmer genom sina pojkar.
Vi klättrade högst upp i trädtopparna, jumpade på isstycken
och seglade på de större flaken. Ramlade vi i vattnet, gingo vi
inte hem förrän byxoma frusit. Vi ville inte, att Far skulle få
reda på det, ty i så fall kom björkriset fram. Då hjälpte det inte,
att Mor stod utanför och bad för oss.
Diskussion i politiska ämnen förekom mycket sällan i
hemmet. Far läste Stockholms Dagblad. Någon annan mening än Fars
sattes aldrig ifråga.
Mor var varmt religiös och en outtröttlig bedjare. Det sista vi
hörde från hennes rum om kvällarna var bönerna för oss
pojkar. Far besökte endast kyrkan, Mor gick också till bönhuset.
Som jag ofta fick följa henne och sedermera blev betrodd att
predika där, fick jag helt naturligt ända från ungdomen en
ekumenisk inställning.
Mor var också själva godheten. Fattiga medmänniskor
hittade ofta hem till oss. Det blev kaffe och glada, vänliga ord och
litet god mat till hemmen. Mer än en gång tog hon sina egna
kläder och gav de behövande.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
