Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mognad inför livet. Av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon aning: »Han har kyrkoråd, men gå ner du på expeditionen,
så kanske råkar du honom.» Min far gick verkligen i det inre
rummet ensam, medan jag hörde röster mumla i det yttre. Jag
frågade förvånad, varför han inte satt därinne som ordförande.
»Ja», sa min far, något röd och generad, »dom håller på och
överlägger om en gravplats åt mig på Katarina körrgård.»
Det föregående har kanske gett anledning till föreställningen,
att min mor i sin duglighet var en särskilt bred och påträngande
praktisk natur. Det var inte alls fallet. Hon gjorde sitt arbete
tyst och lätt, så att det blev till en del osynligt. Hon gjorde
aldrig något väsen därav. När det var utfört, så hade det
lossnat från henne. Jag misstänker, att det praktiska arbetet
knappast ens från början var hennes naturliga böjelse. Det var plikt,
varmed förmälde sig en naturlig, dennas utförande
underlättande verksamhetslust. Ty innanför varje särskild verksamhetsart
har jag hos henne funnit en böjelse, som nog vuxit till princip,
att utan tövan utföra vad man beslutat. Hon svarar raskt på
brev — ack ja, — och sätter utan att jag därför beslagit henne
med obetänksamhet raskt igenom vad som blivit bestämt.
Min mors praktiska vardagsböjelse var — de djupare
strömmarna frånsett — nog emellertid något annat än det praktiska
arbete, vari hon kunde stå, t. ex. det väldiga bärplockandet
och syltandet på somrarna. Min mors första och naturliga
böjelse var nog att vara dam som var välklädd, som fick sitta och
måla som hon ville, gå och se på tavlor och läsa bättre litteratur.
Hon gick i sin ungdom jämte sin vän Hanna Runer, senare gift
med filosofen och folkskoleinspektören Frans von Scheele, på
Winges målarskola i Stockholm. Sedan kommo alla barnen, men
så fort detta bestyr lättade, tog hon åter upp sin målning. Jag har
på min vägg en utmärkt, av henne utförd kopia av Rembrandts
Hieronymus vid fönstret, en bild av kontemplationen i
studie-rummet, och likaså en liten tavla, där hon träffande återger i
åttiotalistisk gråstämning vinterlandskapet i den nu försvunna
prästträdgården i Katarina. Hon har hunnit måla rätt mycket i
sena år. Till varje jul under våra barnaår gav min pappa henne
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
