Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det fanns ingen folkpension...» Av Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något annat var att vi aldrig fick tillfälle att betala åtminstone
en del av den skuld, som mors uppoffringar hade åsamkat
oss. Vi tyckte att hon kunde sparats åtminstone ett par
månader till, så att vi hade i handling fått visa vår goda vilja.
Hade mor fått leva under något så när mänskliga
arbetsförhållanden och icke blivit offer för någon tillfällig epidemi som
min far, så hade hon med fullkomlig visshet kunnat leva
åtminstone lika länge som mormor.
Ett par gånger har jag offentligen antytt, att ifråga om den
socialpolitik, som under min socialministertid bedrivits i vårt
land, en mycket betydande del haft till riktmärke att förhindra
uppkomsten av sådana öden som min mors. Det fanns ingen
folkpension åt mormor som kunde lätta mors börda; det fanns
inga bidrag åt änkor med barn och urusla inkomster;
samhället gjorde ingenting för att utrota bostäder, som bidrogo till
att människor blevo dödssjuka och försvunno ur livet i relativt
unga år; det fanns ingen lagligen reglerad arbetstid; det fanns
inga betalda semestrar, ännu mindre möjligheten till
husmoderssemester. Kan någon förundra sig, om jag sedan barnbidrag
och en ny bostadspolitik förts i hamn, kommer att starkt
intressera mig för speciellt änkepensioner och andra åtgärder att
reda upp blottställda änkors särskilda problem eller att jag
önskar en snabb lösning av frågan om moderskapsbidrag?
Naturligtvis har min inställning till samhällsproblemen icke
ensamt bestämts av mina barndomserfarenheter och upplevelser.
Det fanns många tiotusenden, ja, hundratusenden, som levde
i stort armod. Massfattigdomen var ett faktum, även om min
mors öde blev ovanligt tungt till och med för 80- och 90-talen.
Icke heller har jag blivit socialdemokrat på grund av min mors
hårda lott. Det är många faktorer som verkat åt det hållet.
Men jag medger, att när jag talar bostadspolitik, så har jag ofta
för ögonen vår gamla bostad i Tallgatan med en serie avträden
alldeles utanför vårt gårdsfönster, vår dödsbringande bostad,
där väggarna dröpo av fukt.
Alin mor var som sagt på intet sätt märkvärdig, om man
icke tycker att hennes vilja att utan stöd utifrån föra sin kamp
för sin egen och familjens tillvaro vittnar om en icke ringa andlig
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
