Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det fanns ingen folkpension...» Av Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida jag skulle arbeta eller ej. Mor tyckte att det borde gå
att låta mig fortsätta i den s. k. Borgarskolan, en 2-årig
överbyggnad på folkskolan. Den hade en undervisningsplan, som
gav en vetgirig yngling helt nya perspektiv jämfört med
folkskolan. I Borgarskolan fick vi läsa tyska, allmän historia,
algebra samt kemi och fysik på vetenskapliga grunder. Mors
högsta önskan beträffande min framtid var att jag skulle bli
folkskollärare, eftersom jag ansågs ha läshuvud.
Under 1896 hade min bror kommit tillbaka till Malmö och
fått tjänst som brödutkörare efter att någon tid ha dragit det
stora hjulet på en repslagarbana. Han var synnerligen
storväxt, vid femton års ålder med kroppskrafter som en fullvuxen,
snäll intill farlig beskedlighet och så mörk, att hans hår nästan
var blåsvart, under det jag var synnerligen småväxt med rätt
stor livlighet, intresserad för akrobatik, ljushårig och ljushyllt,
fast med mörka ögon och ögonbryn.
Borgarskolan kom jag inte att gå ut. Redan på hösten 1897
hade det bestämts att jag skulle börja som springpojke på
Skånska Cementaktiebolagets huvudkontor. Min klasslärare
övertalade emellertid både min mor och ingenjör R. F. Berg,
dåtidens cementkung, att låta mig fortsätta skolan. Men i mars
månad 1898 gick det inte längre. Om jag icke då tog
spring-pojksplatsen, skulle jag gå miste om den.
Från den tiden hade alltså både jag och min bror arbete.
Mor började på sommaren samma år uppenbart att tackla av.
Vi visste båda att bostaden förr eller senare skulle ta livet av
henne. Vi gjorde då upp en plan, att nu skulle vi börja ta
hand om henne efter alla år av hennes sagolika offergärning
för oss. Hur mycket min bror förtjänade kommer jag inte
ihåg. Själv hade jag 25 kronor i månaden. Vi skulle hyra
tillbaka vår gamla, soliga lägenhet i Tallgatan 1 från den första
oktober 1898. Mor skulle visserligen sköta hushåll och hem
åt oss, men slippa egna ekonomiska bekymmer och, i
förhållande till vad hon varit van vid, få vila sig.
Mors död i augusti 1898 omintetgjorde våra goda avsikter.
Vi voro naturligtvis inte oförberedda på att hennes slut
nalkades. Det som kanske grep, smärtade och grämde oss mer än
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
