Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modersgärning. Av Robert Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallningsmansbyggnaden på Marieberg. Smått om utrymme
var det, men för barn och barnbarn fanns det alltid rum. Nöjd
och glad levde Mamma här, lika intresserad för allt som var
intresse värt, lika kärleksfull som förr. Missräkningar och
missöden bar Mamma alltid med jämnmod. Hon grämde sig aldrig
över det förflutna eller oundvikliga och oroade sig aldrig för
sin egen framtid. Hon accepterade nuet, accepterade
den miljö, som blivit hennes, och sökte göra det bästa av varje
situation. Grunden för allt var hennes fasta, djupa
gudsförtröstan.
Så småningom bredde sig Mammas moderskärlek
välsignande över sex hem, omslutande barn, sonhustrur, mågar,
omsider även barnbarn i varje hem. Hösten 1901 vistades Mamma
en kortare tid i mitt nya hem i Jämtland, medan min maka
och jag förberedde öppnandet av den folkhögskola, vars
föreståndare jag blivit. Innerligt gladdes hon åt att nu även
hennes Robert funnit sin rätta livsuppgift, för övrigt en
verksamhet som hon själv omfattade med levande intresse.
Efter fullbordad modersgärning avled vår älskade Mamma
på Samariterhemmet i Uppsala den 30 mars 1905. Tacksam för
allt gick hon bort, viss om att i ett annat liv få möta sin ädle
make och sin aldrig glömde lille Elias, viss också om ett barm
härtigt svar på sin brinnande bön: »Himmelske Fader, mottag
i Din härlighet mig och alla barnen, som Du mig gifvit hafver.»
187-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
