Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modersgärning. Av Robert Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
das seger.» Vårt gamla aktade släktnamn och vår ärvda titel
borde mana oss till värdigt uppträdande och hedrande gärning.
Vi skulle vara njugga mot oss själva för att kunna vara
frikostiga mot andra, åka i tredje klass men inte snåla på
drickspengar. Vi skulle vara hänsynsfulla och hövliga, alldeles särskilt
mot underordnade och mot människor i ringare villkor än vi.
Var den jungfru, som det tillkom att sköta disken i hemmet,
ledig, fingo systrarna aldrig lämna något odiskat till hennes
återkomst.
Marieberg var alltjämt den fasta punkt, dit vi drogos, när vi
voro lediga. Där fortgick livet som förut, i vissa avseenden dock
mera otvunget. Mammas kristna livssyn, som under våra
uppsalaår varit ganska strängt pietistisk, blev nämligen med åren
allt mera vidsynt, frisk och glad, liksom sammanfattad i
lovorden: »Tacken Herren, ty Han är god, och Hans godhet
varar evinnerligen.» I mödrahemmet skulle vi alltid finna glädje
och frihet, om än under ansvar. Tidvis gästades hemmet av
mycken ungdom. Sång och musik, tablåer och sällskapslekar
spelade en stor roll. Vi dansade ofta, men måste sluta i god
tid och aldrig rucka på följande dags frukost. De flesta
vinterkvällar samlades hela familjen kring fotogenlampan till
högläsning, och vi levde med Bertelsköldar, östgotakungar och
Stanleys svartingar. Eller ock bildade vi i skymningen
»familjeklunga» på kuddar framför salongsbrasan och reciterade, mest
utantill, dikter av Topelius, Rydberg och Snoilsky.
Den 29 november 1894 var Mamma tillfälligt i Stockholm
och bodde hos familjen Almén, hennes syster och svåger. Hon
hade varit ute ett par timmar, kommer in och träffar makarna
Almén. »Vad ni se märkvärdiga ut», säger hon. »Ja, Sally,
det har hänt något mycket tråkigt.» — »Är det något med
barnen?» — »Nej, men det är något mycket tråkigt.» — »Har
Marieberg brunnit?» — »Ja, vi ha just fått telegram därom från
Robert.» — Mariebergs corps-de-logi var nedbrunnet till
grunden och intet räddat. Följande dag stod Mamma vid askhögen.
Det kom en natt av förtvivlad gråt, sedan blev hon lugn:
»Herren gav och Herren tog. Välsignat vare Herrens namn.»
Mammas bostad blev nu under ett årtionde den lilla s. k.
186-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
