Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En prästdotter för hundra år sedan. Av K. G. Ossiannilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PRÄSTDOTTER FÖR HUNDRA ÄR
SEDAN
av
k. G. ossiannilsson
Den som hämtat sina kunskaper om forna dagars prästgårdar
från Lenngren och Runeberg skulle inte känt igen livet i
Lövestads gamla prästgård. Där rådde aldrig det överflöd, som de
bägge skalderna satiriskt skildra, fast vällevnad nog kunde
prägla åtminstone de festliga tillfällena i andra prästgårdar inom
Lunds stift. I en tid, då prästlönen till stor del utgick i natura
och då ransoneringar ännu inte blivit nödvändiga eller
genomförbara, kunde det inte gärna råda någon egentlig nöd i
prästens hem. Men en vid klyfta gapar mellan nöden och
överflödet. Det föddes många barn åt kyrkoherden i
dubbelpastoratet Lövestad-Fogeltofta. Deras uppfostran kostade vackra
slantar, och bara två av dem beredde gubben Timelin någon
varaktig glädje. Sonen Ernst blev så småningom kyrkoherde i
Van-kiva-Ignaberga och avled som nestor i Lunds stift nittiofem år
gammal. Dottern Elise gifte sig med orgelbyggaren direktör
Rasmus Nilsson och blev den enda bland barnen, som gladde
prästfar med barnbarn.
Den rymliga prästgården var ständigt rikt befolkad. Utom
kyrkoherden och hans maka (han var två gånger gift) hyste den
barn, barnbarn, adjunkt eller vicepastor, tjänstefolk och en hel
rad kvinnliga gamla släktingar, änkor eller bedagade ungmor,
som hjälpte till i hushållet. Den hjälpen behövdes mer än väl
i en tid, då inte bara en biskop, men också en kyrkoherde måste
195-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
