Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig sökare. Av Jeanna Oterdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtats ägde han knappast, men han var angelägen att hans barn
skulle få den bästa uppfostran som den tiden kunde ges.
Hemmet utgjordes under min mors barndom av en stor gammal gård
vid Surbrunnsgatan, omfattande två kvarter med trädgård och
tobaksplanteringar. Efter hennes framställning har jag sökt
skildra miljön i min ungdomsberättelse »Ett gammalt borgarhem».
Vid Järntorget i Gamla sta’n fanns på sextiotalet en liten
skola, som innehades av en fru Sophie Baumgardt, född Venus.
Min mor besökte den under ett par år, efter att ha läst för
guvernant i hemmet, och rönte starka intryck av föreståndarinnans
livfulla, intelligenta personlighet. Ännu mycket större
inflytande utövade fröken Molly Rothlieb, en syster, om jag inte
missminner mig, till hennes avhållne konfirmationslärare, doktor
Rothlieb i Tyska kyrkan. Jag erinrar mig inte på vad sätt Eva
Frögren kom i åtnjutande av hennes undervisning. Men det
bildningsintresse, som alltid fanns levande inom min mor,
stimulerades säkert i hög grad av denna betydande människa, för
vilken hon aldrig upphörde att känna en tacksam beundran.
Min morfar ägde under en del år egendomen Nora i
Dande-ryd, på vars jordar Nora villastad nu har vuxit upp. Familjen
bodde där under somrarna. Vi syskon brukade som små
beundra mammas ridspö med hästhuvudet av elfenben. Hon hade
haft egen ridhäst på Nora — en sådan härlighet var för oss
nästan omöjlig att fatta. Ännu bevarar jag en ljusblå baltoalett av
finaste siden, sydd hos Lundins, och tänker, då jag ser den, på
det tappra mod, med vilket hon bar den ytterliga ekonomiska
knapphet, som under många år var hennes lott.
Naturligtvis spelade hon piano. Hon hade inte någon större
musikalisk utrustning, men vann det oaktat mycken färdighet,
och de trägna operabesöken bidrog till att öva upp hennes öra.
Hennes musik har betytt oändligt mycket i vårt hem, inte minst
under de mödosammaste åren. Den gamla taffeln, som mina
föräldrar först hyrde och sedan köpte, har varit till omätlig
glädje, inte minst därför att mamma var så generös med sin
förmåga. I femtioårsåldern steg hon upp tidigt på rnornarna för att
spela skalor och övningar, innan hon tog itu med dagens arbete.
Vad hon spelade var aldrig annat än det bästa, mest Beethoven
203-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
