Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mor, som fostrade tolv barn. Av Gustaf Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började med tomma händer och kunde hela livet igenom utan
svårighet göra rätt för sig — uppfostra så många barn och hålla
ett så pass stort hus i gång, ibland med utövande av även rätt
mycken gästfrihet. Att det gick, berodde säkerligen till stor
del på att många av de för det dagliga kosthållet viktigaste
livsmedlen kunde tagas direkt m natura från
prästgårdsjordbruket; men en avgörande roll härför spelade förvisso också
husmodern.
Alltjämt sköttes under 1880-talet vårt Halmstadshem som ett
gammaldags, i möjligaste mån självförsörjande lanthem: utom
vardagssysslor och tvätt, stora bak, slakt med korvberedning,
saltning av kött, skinkrökning m. m., omhändertagande och
konservering av trädgårdens alster av olika slag under sommaren
och hösten kärnades smör, bereddes ost, bryggdes öl, stöptes
talgljus, kardades och spanns egen ull, stickades, vävdes (ofta
två vävar i gång) allt linne, tyg till bomullskläder, mattor,
gardiner, möbeltyger — husets äldsta dotter var även väl förtrogen
med konstvävnad —• och syddes linne m. m. till husets eget folk.
Själv var min mor i hög grad arbetsam och deltog än i den ena,
än i den andra av alla dessa sysslor men ägde samtidigt en stor
förmåga att organisera och leda hela detta mångsidiga husliga
arbete, så att, hur mycket hon än kunde ha att reda upp och tänka
på, allt dock gick lugnt och planmässigt och föreföll att bli
uträttat utan allt jäkt. Min mor var, som jag minns henne från 80-talet,
en sällsynt erfaren och dugande husmor.
Efter det dagliga, oftast mer rörliga arbetets slut brukade min
mor på vinterkvällarna för en eller ett par timmar sätta sig till
ro vid det stora bordet i »salen» bland oss andra
hemmavarande familjemedlemmar och då oftast läsa, men alltid samtidigt
sticka strumpor. Strumpstickorna rörde sig snabbt som av sig
själva; hon läste och kastade blott då och då genom glasögonen
en hastig blick på handarbetet. Böckerna, som hon läste,
voro, så vitt jag kan minnas, dels Roos andaktsbok, dels olika
historiska och personhistoriska böcker och skrifter. Dessa
lugna kvällstimmar med handarbete och stilla läsning, givetvis ofta
med avbrott för samtal, voro säkerligen för henne en
välkommen avkoppling från dagens praktiska arbete och kändes sä-
212-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
