Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mor, som fostrade tolv barn. Av Gustaf Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De starka band, med vilka uppväxtåren knutit oss syskon till
Halmstadshemmet, försvunno ingalunda med studentåren. Även
sedan de äldre bröderna, den ene efter den andre, kommit ut i
livet, uppehöllo de i möjligaste mån förbindelsen med det
gamla hemmet. Så försökte alltid samtliga familjemedlemmar att
om möjligt komma hem både till julen och åtminstone en tid
på sommaren. Halmstadshemmet kändes ständigt som den
naturliga samlingsplatsen för oss alla, så länge det fanns till.
Jag slutar med att anföra några rader ur ett brev till sonen
Bror, som nog bland oss söner stod hennes hjärta särskilt nära.
I detta brev av den 30 april 1893 — sålunda året före sin
bortgång — skriver hon dessa rader, som så omedelbart och vackert
uttrycka, hur hon såg på sitt gångna liv:
»I morgon fira vi vårt 25-årsjubileum här i Halmstad. Mycken glädje,
mycket arbete och många små bekymmer har jag att minnas från alla dessa
år, men min tanke stannar vid allt vad mig blivit givet och ännu fått behålla,
Pappa och alla Ni barnen! Hur rik är jag icke, måtte jag få behålla mitt
goda.»
I vårt gamla Halmstadshem rådde tack vare de två, som voro
hemmets huvudpersoner, en god och sund anda, enkelhet,
ordning och pliktkänsla, aktning för arbete, arbetsglädje och god
sammanhållning mellan familjemedlemmarna. Vi alla, som
utgått därifrån, minnas vårt gamla barndoms- och ungdomshem
och alldeles särskilt vår mor med glädje och tacksamhet. När
hon gick bort, förlorade hemmet något oersättligt.
215-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
