Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mor, som fostrade tolv barn. Av Gustaf Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år, behöll hon även som äldre, även om livets mångahanda
plikter under årens lopp givit också ett rätt starkt inslag av
allvar i hennes väsen. Oftast såg man henne i jämnt, gott humör;
ledsen kunde hon väl också vara någon gång, men ond aldrig.
Nästan aldrig hörde man henne beklaga sig över något eller
någon, så icke heller i sina brev. Helst såg hon de ljusa, goda
sidorna hos sina medmänniskor. Alla bemötte hon med en
naturlig vänlighet, den fattigaste, som kom till prästgården för att
få tröst och hjälp, med samma aktning som den socialt mer
lyckligt lottade. Hela livet igenom var hon av allt att döma en
sällsynt harmonisk personlighet.
Med dessa grunddrag var min moder givetvis lyckligt utrustad
för att bli en utmärkt mor. Under våra barndoms- och
uppväxtår hade hon också en i allo lycklig och god hand med oss alla
sina barn. I denna stora syskonkrets var helt naturligt det dagliga
livet, åtminstone för de yngre av oss, redan från den tidigaste
åldern ordnat efter vissa rätt bestämda regler. Därför var det nog
inte så ofta, åtminstone efter mina egna erinringar, som det
förelåg behov av den moderliga myndighetens ingripande. Jag minns
dock någon gång från barndomen, då man gjort något galet eller
det varit något tråkigt, hur hon samtidigt med en smekning över
ens kind lugnt och vänligt sade några förmanande eller tröstande
ord, som med hela tonfallet gjorde så gott i barnasinnet. Den
lugna trivsel, som vi barn alltid kände hemma, hade vi framför
allt henne att tacka för; hela hennes hj ärtegoda personlighet
gav grundprägeln åt hemmet.
Ur min mors brev till oss barn, som röja så mycket av
ständig omtänksamhet och av personligt omhändertagande, kunna
förtjäna anföras de moderliga ord, som bon skrev till en av
mina äldre bröder på hans 14-årsdag:
»Av hjärtat lyckönskar jag dig på din 14:e födelsedag, önskandes dig
allt gott, såsom god hälsa, det förnämsta av allt jordiskt gott, god framgång
i ditt arbete, ett ödmjukt hjärta inför Gud, aktgivande på dig själv i all din
vandel och mera sådant. Du växer snart ifrån barnet och bliver en yngling;
iu äldre du blir, ju farligare blir din väg i livet; glöm ej din barnatro och att
hava Gud för ögonen och i ditt hjärta; väx ej heller från dina föräldrar,
älska dem och hemmet, såsom vi älska dig.»
214-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
