Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husmor och huskaplan. Av Laura Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSMOR OCH HUSKAPLAN
av
Laura Petri
Det är jämnt hundra år sedan mamma föddes. Hon var ej
någon modern kvinna, hon neg för sin mor. Sista söndagen hon
levde var hon för trött för att äta frukost i vanlig tid, men vid
11-tiden bad hon:
»Får jag nu besvära med lite gröt?»
»Mamma är alldeles för artig», klagade jag. »Mamma är
mycket bättre uppfostrad än jag.»
Det var en tvetydig artighet av en dotter att säga till sin mor,
men mamma tydde allt till det bästa.
»Ja», sade hon, »jag fick en sträng uppfostran, kanske
alltför sträng för ett barn med ömtåligt samvete.»
En av mormors förmaningar till sina döttrar löd:
»Flickor, så fort ni ser en fluga, skall ni fånga den.»
Det fanns gott om flugor i sommarvillan utanför staden,
och mamma hatade den villan in i sena ålderdomen. Aldrig hade
hon haft någon ro där, alltid hade hon känt sig nödgad att jaga
omkring med flughåven, en stor tyllhåv med långt skaft. Ty
alltid såg hon flugor, och hennes mors bud ekade i hennes öron.
Mormor var en utmärkt kvinna, men av hårdare virke än
hennes äldsta dotter. Mamma dolde inte den lättnad hon kände,
när hon »kom till Carl». Hon var endast sexton år, då hon
förlovade sig eller, rättare sagt, när hennes mor förlovade henne,
och hon var endast tjugu år, när hon gifte sig. Hon var aldrig
en självständig person, hon flyttade från sin mors herravälde till
sin mans — och sin man hade hon ej själv valt.
217-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
