Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husmor och huskaplan. Av Laura Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kunde ha gått galet», brukade mamma säga. Men hon
var nöjd och belåten med sin nye husbonde. Han fordrade
ingenting av henne annat än hennes sällskap och hennes kärlek.
Lagen passade ej mammas ömtåliga samvete, hon hade behov
av evangelium. Hennes föräldrahem var inte vad vi kalla
religiöst, och mamma ordade inte mycket om sin inre människa, hon
var rädd för en alltför hög bekännelse. Hon hade blivit gripen
av Guds ord vid sin konfirmation, och hennes mest utmärkande
egenskap var gudsfruktan. Hon gick aldrig i annan
predikolokal än kyrkan, ty hon hörsammade ordet: »Våren edra ledare
hörsamme och lydén dem, ty de vaka över edra själar, såsom de
där skola avlägga räkenskap.» Prästerna voro hennes andliga
ledare, och de förkunnade att man skulle gå i kyrkan.
»Så ofta kyrkklockorna ringa samman, skyndar sig en sann
kristen till Guds hus», predikade en nitisk präst i Halmstad, och
mamma bjöd till att lyda. Men söndagen blev alltför
ansträngande, det vankades både ottesång och högmässa och aftonsång.
Det blev för mycket, hon blev trött. Det hjälpte inte att be henne
låta bli, men en av hennes döttrar fick en ljus idé.
»Pappa, befall mamma att stanna hemma i eftermiddag», bad
hon, och pappa tog sin allra myndigaste ton:
»Eleonore, jag befaller dig att stanna hemma i eftermiddag.»
Mamma drog en lättnadens suck och kröp upp på sin
chäslong. Nu kunde hon med gott samvete unna sig en skön
efter-middagslur. Ty Guds ord bjuder: »I hustrur, våren edra män,
lika som Herren, undergivna.»
Hon levde efter Guds ord både söndag och vardag. Hon födde
elva barn och fostrade dem i Herrens förmaning. Då vi på
eftermiddagen rusade nerför kökstrappan på väg till glada lekar,
kallade hon oss tillbaka.
»Kom, barn, jag vill säga något.»
»Vi vet, vi vet», ropade pojkarna och fortsatte sin färd. Den
som snällt lydde och vände om fick höra:
»Bed Gud bevara dig, och trampa inte i gräset.»
Så ljöd förmaningen sommartid, ty mamma hade fått nys om
ett gammalt lagbud, som förbjöd att beträda gräsmarkerna efter
första maj. För sina döttrars del var mamma på vakt mot hög
218-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
